Ibland kan man inte få nog av sig själv. Här kommer lite fler bilder från Poledancen som jag har lärt mig under vintern. ..
I Hela Mitt Liv Har Jag Väntat På Livet
onsdagen den 14:e mars 2012
tisdagen den 13:e mars 2012
Helsingfors i bilder
Den katolska kyrkan låg vackert på berget. Det blev mest en kyrkresa då både Peder och jag är mkt religiösa, eller så var alla kläder fula, muséerna skulle inte hinnas med och spriten dyr. Då blir det arkitektur som vi upptäckte istället och det har staden mkt gott om.

Statsbiblioteket, mkt vackert inne, fult utan på, vackert innuti. Här hade jag gärna pluggat på helgerna!

Innuti Vita kyrkan, kolla in orgeln bakom Peder... Maffig!
I bergskyrkan. Mkt fin!
Så vad tycker jag om Helsingfors?
- Fin stad om något mkt snö när vi va där. Snö röjning har tydligen inte nått över Östersjön...
- De kör som galningar i stan, det är som de siktar på vattenpölarna...Man ska ha regnkläder om man ska gå i ett töande Helsingfors.
- Alkoholen är dyr, förstår att de åker båt.
- Det var omöjligt att hitta något kafe vilket var tråkigt. Vi gillar ju att fika herr P och jag.
- Kläderna va inte jätte fina och många affärer fanns hemma.
- Många fina kyrkor och byggnader
- Kul med skyltar och det finska språket, oförståligt för ett otränat öra.
Båtresan var mkt trevlig. Vi kollade på film, käkade en buffé där allt smakade mer eller mindre lika men spriten va fri. Köpte godis och tillbringade mkt tid i hytten och i fören på båten.
Många fula barn var med på resan, små tjocka pojkar med Luc Skywaker toffs. Deras föräldrar var inte mkt bättre...
Till Hannes!
Dessa kort från Helsingfors är till min gamla gymnasieklasskompis Hannes som skrev ett arbete i skolan om Mannerheim.
En stor man, en stor ledare!
Kärlek lika viktigt som att älska
Jag är inte kär i dig, men jag älskar dig? Vad menar man med det?
Kärlek, den svår definerade känslan som är just en känsla.
Hur kan man dela upp kärlek och att älska någon. Det är svårt, lika svårt som att förklara varför man är kär i någon.
Men man kan dela upp känslor, tydligen men oftast bara åt ena hållet. Kärlek blir till förälskelse till att älska någon. De är sammankopplade men enskilda känslor.
Jag älskar min familj men jag inte är inte kära i dem. Jag älskar glass men jag är inte kär i glass.
Men i ett förhållande med en person man vill leva med så tydligen viktigt att båda känslorna hålls vid liv.
Hur?
Det vet ingen. Och man kanske inte kan vara kär i någon hela livet, man kanske tillslut bara kan älska?!
Det jag vill få fram är att säga till någon som man tycker mkt om att man älskar den borde inte vara större än att säga till denne att man är kär i han/henne.
Att vara kär är det nya att älska, det nya svarta.
Den känslan du vill ha kvar, som ska byggas på men inte försvinna.
fredagen den 9:e mars 2012
ÄNTLIGEN!

Den som längtar efter något gott heter det... Äntligen är de tre musketörerna tillbaka. Som syrran och jag har längtat, i nästan 2 år?!!! Då såg vi den 5 respektive 3 gånger var!
Ikväll ska jag å Peder på genrepet, imorgon är det premiär.
Om ni vill se det bästa som finns på teater: BOKA BILJETTER på och njut av en fantastisk rockmusikal.
(bilden är från stadsteaterns hemsida)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)