Du är min Muhlegg

Igår vid 17 tiden fick jag ett mail, lagom till min Lunch på badet.

Hej, har du sett det här? Hon var dopad i somras. Jag ville bara att du skulle veta. Du förtjänar guldet, jag hoppas att du får det.

 Omtumlande. Väldigt omtumlande. Börjar söka information. Ringer Peder, ringer Micke, ringer Gurra. Är i chock. Det är de känslorna jag kände när jag vann VM-guldet 2013, sju månader efter VM. För att hon som vann åkte fast i doping, domen kom 20feb, hon är avstängd i 2 år. Jag borde känna gläjde, stolthet. Jag vann, jag är bäst. Men jag känner mig bara lurad.

 2002 såg jag dig i Salt Lake, du åkte ursinnit. Som någon aldrig åkt förut. Ingen annan hade en chans, din glittrande dräck, flaggan och dina Os-guld. Du åkte senare fast för doping. Dina motståndare var i chock, hur kunde det gå så bra för dig just då? Världens bästa svensk hade inte en chans, drogs sönder och sedan tränade sönder sig. Ursinnit. Han fick hem sin medalj på posten, i skymundan. Jag är Per Elofsson, Du är Johan Muhlegg.

 Du tog något som skulle tillhört mig, utan att skämmas en sekund. Du log och var förvånad, lycklig. Jag var knäckt. Hur kunde du persa nästan 200poäng på ett år? Jag stod maktlös, förnedrad. Du tog mitt världsrekord- du log. Jag var förstummad, omtumlad men glad för dig. Det var ju inget snack, du var bäst där och då, självklar guldmedaljör. Men nu. 

Du tog bort min glädje på den tävlingen, du tog bort min möjlighet att känna stolthet, det ögonblicket att stå längst upp på en prispall och höra nationalsången och sjunga med mitt lag. Det där, är ögonblick jag aldrig kan få tillbaka. 

Doping är inte bara att Du förstör din kropp. Du förstör för så många andra. Mina andra vänner som förtjänade ramljuset de dagarna, Finska damlaget fick aldrig fira sitt guld, de förtjänar det! Du har dopat dig i en gren utan pengar, för oss finns bara äran. Man vinner äran, i alla fall i Sverige samt en flaska skumpa för varje grenseger. Inget mer. Oklart om ni i Brasilien får något annat. Men ändå, med facit i hand. Var det värt det?

 Nu, när jag sovit på saken är jag mest arg. Jag gick ut och firade igår, mitt andra individuella VM guld. Mitt första i Marin 5 kamp. Innan Rio tävlingen 2013, har jag aldrig varit mer laddad, jag tränade och tänkte på den här tävlingen varje dag. Varje gång jag sprang, satt på tunnelbanan eller lagade mat. Jag hoppas iallafall att du skäms och efter du sonat ditt brott, hoppas jag att vi aldrig ses igen. Om vi någon gång har varit vänner, så är vi inte det längre. Jag kommer få jobba för att glädjas och känna stolthet över detta guld. Men det är mitt, jag är Bäst i Världen!

 http://www.cismmilsport.org/portfolio/doping/

Till fjälls

Länge sedan jag skrev, blir avundsjuk på alla vänner som gång på gång publicerar nytt. Finns så mycket oskrivet i mig som vill komma ut men som kvävs i vardagen. Jobb, extra jobb, träning, jobbsök, matlagning och min trasiga dator. Jag väljer att göra allt det andra innan. Men nu, nu får jag spotta ur mig allt. Jag är i Fryksås och ser Orsasjön från köksfönster. Vi bor i en fäbod som mamman har hyrt. Huset lutar, åt praktiskt taget alla håll, nedåt och åt sidan och i ett annat rum, andra sidan. Vi har hängt kläder på tork i hela lilla stugan. Det är mysigt och jag trivs så himla bra här. Tiden står still och ingenting är svårt. Det är plusgrader och snön smälter och faller ner från taken, vi har inget fäste på skidorna och jag går aktiv stakträning hos Peder. Igår åkte jag 18km på 2.20, det var en pina, belöningen blev bastu och innan middags sovning. Idag (måndag) blev det 8k på 55min, åka till Mora och heja in Lars och äta bakelse, springa 6k i Mora och sen hem igen. Sätta deg och nu väntar jag på att P ska komma tillbaka så vi kan börja med maten, indiskt ikväll. Mamma skämmer bort oss med kakor och annat gott. Jag läser plugg och ska börja skriva lite på jobb sökannonser eller kanske gå och lägga mig tidigt. Ingen stress.

Sista dagen tisdagen blev det sol, vackert väder så det gör ont i själen. Långfrukost, läsa i sängen sen ut, milen på 53 sen spritte det för mkt i Peders ben, ut och om igen, han körde nästan 3mil, jag nöjde mig med ca 2. Bastu med skrubb, läsa och sen 3 rättes, stekt fläsk med löksås, levande ljus och mamma somnade innan 22 medan vi packade och läste.

Nu längtar jag till nästa år, nästa år med snö för då, då vill jag åka skidor igen!

Årskrönika 2013

Jag vet att ni har längtat och suktat, men nu är den här. Min 2013 krönika.
Vi börjar med att se att det var mitt sämsta blogg år någonsin, över hälften av inläggen än tidigare år. Orsaken stavas ångest men mer om det här nedan.

Januari
Börjar året med ett moget beslut, att skjuta upp min uppsats till maj. Vilket resulterar i ångest i ytterligare 4 månader. Jag känner att jag inte har vuxit ikapp mig själv och den ålder som jag fick 11 januari, 25 år. Peder uppvaktar mig på bästa sätt och försvinner sen 3 veckor till Kanada, tungt. Drar likamedsträck mellan ensam och själv och konstaterar att tillsammans med någon är man mindre ensam. Tränar på bra och börjar känna att jag kanske tagit mig vatten över huvudet med plugg, praktik och uppsats samt plugg på det. Började poledansa igen och älskar det lika mkt som tidigare. Saknar Peder. Har 25års fest, tema mytologi, mot ålderdom och förfall och jag är Nemesis, får en ögon infektion av linserna, lyssnar samtidigt på sandmannen och går omkring och jagar upp mig själv i lägenheten. Börjar på praktiken, RB, massa nytt och jag suger i mig kunskap. Praktiken får mig att börja tänka, stå upp för mig och andra. Att hela tiden arbeta på att va min bästa version av mig själv.

Februari
Blir rädd för en bäver på en löprunda vid Kallebergskanalen, kan de springa ikapp en människa och bita ihjäl mig? Skriver om värda glasställen att besöka och hyllar glassmaskinen jag fått av Micke, den gick varm hela året. Tar tag i min ensamskräck och går på teater själv, Ömheten och är stolt över det. Pjäsen hade ingen paus... Jag vill göra människor glada genom små gester och skickar blåbärsbulle med post till Tilda i Uppsala. Lackar på bangare och är arg på konceptet alla hjärtans dag. Träningen går fort bra men långsamt, älskar min praktikplats på RB och uppsatsen är bajs.

Mars
Blir upprörd över lagar och praxis, det eviga moment 22. Får dåligt samvete över att jag äter vindruvor och ber naturen om ursäkt genom att inte äta annat och blir arg på miljö politiken. Tävlar i simning på Berga, så himla kul! HV vann stridssimmet och jag simmade som aldrig förr. Konstaterar att Tildas kamera alltid tar bra kort på mig, ego bilder är inte min grej.

April
Papperslösa och migration är på tapeten i Sverige. Khemerin skriver ett inlägg i DN till Beatrice Ask och jag jagar den bästa känslan i löpningen, sekunderna av oövervinnerlighet. Knät spökar och Lisa elchockar det. Persar i antal träningspass, 10st på en vecka och persar i olika lyft på Berga med Gurra. Öppnar banorna i Karskrona, Alex blir 2face/strokie, vi ser en and dö mot en elledning, vi käkar glass och jag badar efter en bastu, kallt som fan

Maj
Blir kär i en Garminklocka som jag senare får köpa av Gurra. Kämpar med uppsatsen och löpningen går segt. Går på Centralbadet med tjejerna, Sjöholmsbal och firar första maj i lunda solen med Kakan och Lina. Skriver mig tillbaka till livet, livet som jag saknat. Lämnar in uppsatsen, TACK PEDER OCH MAMMA! Firar med picknick på Djurgården med Syrran och Micke efter opponeringen och inlämningen med Lina, Movitz på grönan. Kör 5kamp på Berga. Fick vara med i Wretemo video och är på en fantastisk vinkväll med bandet och Izza. Peder kommer hem efter ha varit borta ett tag med jobbet.

Juni
Klar med uppsatsen! Åker till NM i Finland, Obbnäs och långfil, skadar foten i en landning på hinderbanan och hoppar på kryckor resten av tävlingen. Biter ihop och vinner 3/4 återstående grenar, genomförde aldrig amfibien. Peder tävlar på riktigt sedan Rio 2011, drar med gänget till Sveaborg och jag får Sisu pris. Midsommaren firades på Askö med kollektivet och andra trevliga människor. Fästingar, grillning, Tarzan samt dans på sandstrand. Semestrar på Gotland med familjen, Cattis och Jesper gifter sig ( Underbart bröllop!) och jag blir förkyld.

Juli
VM i Rio. Air France schabblar med väskor och vapen och min dator blir jävligt störig. Persar på 4 av 5 grenar men är besviken och ledsen. Ingen glädje, bara besvikelse, jag ville ju så gärna vinna. Det var allt jag tänkt på i nästan ett års tid. Plattfall och kom 2a, 3a i lag. Vi sightsade i Santa Teresa och hade en riktigt rolig avslutningsfest som innehöll mkt caprinia. Jag och Peder kör amfibiemannen, kul men fruktansvärt jobbigt, 4.45 och kom in som 17 lag. Åker till Smögen med tjejerna, bevakar på Tylösand och har en Österlen semester med Peder. Några få men ack så naggande goda semesterdagar.

Augusti
Musikfilmen för Wretemo släpps, Lundsbergs stängs ner och Erik och Lars flyttar in till oss. Vi bor nu officellt i ett kollektiv.

September
Kristian Gidlund dör. Både jag och Peder kommer fram till att Air France är ett skit företag. Eftermycket om och men så lyckas jag få ersättning. Peder och jag drar en 36h kryssning till Riga. Jag börjar söka jobb på riktigt.

Oktober
Letar insperation, det går segt att söka jobb. Som att ha en uppsats och samtidigt sälja sig själv i varannan mening. Springer mitt första löplopp, Hässelbyloppet, 45.59. Jag kände mig starkare än någonsin, det var helt magiskt att springa. Efter loppet gick jag och Peder en promenad i Citybanan. Sverige är det land i världen som lider av mest proteinbrist, iaf hur vi lever... Eller?

November
Skriver ett inlägg om värda restauranger i Stockholm. Jag och P åker till Krakow och attack turistar. Vi äter gott, bor bra och ser massor av gamla, vackra och historiska platser. Krakow är verkligen en stad vi båda vill åka tillbaka till i framtiden. Klättrar för första gången och tyckte det var skit skoj, skräck blandad förtjustning. Åker till Lund och går på årets bal, SjöLund. Så bra fest, fina människor och fest i dagarna 3. Vad jag älskar den balen. Fick min 25års resa från Syrran, bytte Spa mot en syster helg i Köpenhamn. Mat, sova och bara turista i köttbyn. Underbara CPH, vad jag gillar dig.

December
Ingen snö och inget jobb. Har examenstillställning med massa glada människor. Bakar och räknar ner dagarna till Kuba. Går på Lucia bio och är julgris på Lasses Lussefest. Åker 2 veckor till Kuba med P, jag gick nästan sönder innan men oj vilken resa. Havanna, Vinales och Trinidad. En mkt annorlunda resa, massa intryck, jag gillade det. Sen tog vi en aladdin på vägen hem i Toronto och åt på CN tower. Årets sista dag firades med jobb på badet och middag ute hos Daniel och Hanna på Värmdö.

Så, mitt år som 25-åring. Jag har rest mycket. Jag har varit besviken, lycklig och haft så mycket ångest. Jag har klarat mig, Tack ännu en gång nära och kära och främst Peder.Tack för ni tror och stöttar.
Knyter näven och ser framåt, blir lite klokare och går vidare, rakt in i vuxenvärlden.