Sverige - Landet som lider av proteinbrist. del 1- Hälsa

Jag vet att ämnet är känsligt och att det känns lite som att skjuta sig själv i foten att ta upp något om kost och hälsa. Smaka på ordet, hälsa.

Vad är det för er? För mig är hälsa att må bra i kropp å själ, leta svamp, umgås med vänner i familj och mys motionera. Något jag gjorde mkt som yngre, åka skidor, skridskor och sen fika på det.
Enligt WHO är hälsa: "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande". 

Hur många lever av oss lever så idag? Och hur många av er definerar hälsa med ovanstående citat?
Hälsa är idag ett slitet uttryck, precis som att Unna sig något och ordet Bragd. Ordet är absolut subjektivt men något jag inte förstår är att allt är hälsa?

Varje dag matas jag med dagens snea hälsoideal. Det är tidningar med banting, dieter, förbjudna listor och bästa tillskotten. Allt för att vi ska bli smala. Är hälsa smalt? Är hälsa att svälta sig själv? Att bulka och sedan deffa ner sig till så lite kroppsfett som möjligt?
Ni har tagit ifrån hälsa sin mening och det värsta är att hur mkt ni än matar oss med detta ju tjockare blir vi.

Livet handlar om balans, det har det alltid gjort. Att prioritera och leva efter det man prioriterar till eller bort. 
Men du då! Skriker några arga finniga tonårs röster. Lever inte du hälsosamt? Har du aldrig försökt att gå ner i vikt?
Jag är elit motionär, jag lägger ner mellan 4-10 pass i veckan på att träna för att bli bäst i världen. Passen är mellan 30min-ca 2timmar långa varje gång. Och då räknar vi inte in resor till och från träningen. Är det hälsa? Mitt svar är nej. Jag har tävlat på smärtstillande, iallafall i 2 år. Jag vet att det är dåligt, men ser inte att jag har något annat val vid den tävlingen. Jag har masserat mina ben med golfbollar till jag fick blåmärken och grät av smärta, jag har tränat när jag varit sjuk, haft ont i halsen, inflammationer i ben och knän.
Varför? För att jag vill bli bäst. Är det smart? Absolut inte. Men det är mitt val som jag har tagit.
Jag brottas alltid med att vara stor. Jag har alltid varit en "stor tjej" både pga min längd och kroppsbyggnad. Jag är lite lite för tung för att springa fort. Det missgynnar mig på land, gynnar mig i vatten. 

Jag har valt bort hälsa, för att istället försöka bli bäst. Kan man inte bli bäst och uppleva WHO:s förklaring av hälsa? Jag kan det vid tävlingsögonblicket eller när vi kör ett pass med gruppen och det är så jävla kul så är jag där. Annars inte. Jag är en orolig själ, mkt ångest och oro. Tiden räcker aldrig till och stress tar över. Jag vet vad jag väljer och väljer bort, det är okej för nu, kan inte inte för alltid.

Men ni som sätter hälsa=diet, ni är ute på väldigt mörkt vatten. 
Vi har aldrig varit så stora som nu. Varför? För att vi prioriterar annorlunda än förut. Vi tar den lätta vägen, umgås allt mindre och ser promenader som träning. Promenad är att förflytta sig från punkt a-b och borde vara något som alla gör. 
Vi är tv-shops generationen och där hälsosam mat består av pulver, tillskott och kyckling utan kryddor.
Smaka på ordet igen, Hälsa. Förr var det apelsin i skidspåret, en bulle på stranden, jägarsnus på sjön när man åkte skridskor.
Idag är Hälsa- hets, tillskott som gör oss vackra och smala samtidigt, ångest, dieter och bantning.
Men innehåller ingen motion. Ingen rörelse.
Utan för mkt luft i mina lungor så tror jag inte att majoriteten av bantarna, svältarna och kesella ätarna känner att det är hälsa som de gör, just där just då. 

Kalla det för vad det är och sluta lura de som inte vet bättre!

En dag i Rio, Santa Teresa!

Dagen efter fest dagen, social day som egentligen är en plågad bakis dag. Vi kom upp iaf, efter 3h sömn. Lite yrvakna, satte oss på bussen. Sov in och hamnade på Forte Copacabana. Lars och Mackan kollade på hjälmar

Peder läste och kollade intresserad i andra världskrigs montern.

Sen delade vi på oss och i ärlighetens namn så var vi inte så sociala med andra grupper. Vi som tyckte oss sett "Rio" gjorde egen turist tur med Peder som kartläsare. De andra åkte upp till Corcovado. Här äts det glass och dricks en kaffe.

Hurra!

Eftersom vi var 5 pers, var det svårt att hitta en taxi som var stor nog. Så Lars fick agera hund och ligg/sitta i bakluckan. Han skötte uppgiften med BRAVUR!

På plocka-mat och väg den stället, åt vi en äkta brasse lunch.

Det bästa är när man hittar strögator mellan höghusen. Killarna inspekterar området.

För de som alltid har otur, nu kan du köpa 4 klöver på kruka

Rojal Cabinetts tak. En sån fantastisk byggnad

På väg upp för trapporna, mot Santa teresa

Kanske inte riktigt den välkomstext vi hade velat haft...

Ja ni, högt uppe i Santa teresas smala gränder fast det tydligen... Egyptisier

En park, som inte var så mycket park utan ett gammalt hus och ett cafe med dåligt utbud. Tur att man åker med proffs som har med sig eget fika.

Utsikt från Parken.

Rio, med San Sebastian i mitten.

Spårvagnen går inte längre pga en olycka där fler människor dog och skadades för ca 3-4 år sedan. Men stationerna är kvar, lika så de som väntar på nästa tur.

Alex som varit i Santa förut tog oss med till skot nisses ateljé.

Mackan hittade mycket fint som han gärna hade velat köpa hem till familjen.

Peder och Gubben i gatkonsten. Kanske sommarens bästa bild. Så levande mellan livet och målningen.

Sen hittade vi resten av det glada gänget. På en jävligt flott restaurang där Alex ska ha sin bröllopsmiddag(?). Låg högt upp med en utsikt som får en att tappa andan, magiskt helt enkelt.

Glada gänget minus coach som tog kort på oss.

Alex och ja, i väntan på solnedgången.

Jag gillar torn, peder gillar torn. Vi gillar huset. Dyrt att flytta från Rio till Stockholm?

Jag, Peder och min stora haka.

Bilderna blir alltid lite bättre på avstånd.

Alex, och en mini muffins! Torr liten mini muffins. Maten då, jo vissa nöjda andra inte. Jag var tyvärr inte nöjd. En helt ok förrätt, typ palmblad och någon dipp, min varmrätt var jätte tråkig, lamm och trött couscous. Tjejerna som åt anka var mer nöjda. Kvällens höjdpunkt var Tapioka glass med acaisylt. Himmelsk! Gott vin och bästa sällskapet. Dock var servicen lite så där, det kändes som de försökte lura oss. Hela tiden ställa fram så man fick smaka av bland olika sorters cachatcha.

Kvällsbild från Santa Teresa. Jag och Peder tog in på Hotell vid Copacabana. Efter 8 nej och alla hotell var fulla så kom vi på att boka på nätet. Smart, då fanns det hur mkt hotellrum som helst. Hotellfrukost som liknade den vi ätit på basen men kul att ha semester för en stund.

Vi avslutar Rio resan denna gång med ett dopp i havet. Tack och bock för oss. Kommer kanske skriva om sista avslutningsdagen om och när jag orkar.

Sprang en mil i mina skor

I söndags var det dagen D, tävling dax. Det jag älskar mest. 

Strålande sol, glada människor, en perfekt dag för löpning.

Men denna gång, stor skillnad mot tidigare, bara tävla mot sig själv, klockan och Melina. 

Inga förväntningar, vi hoppades att vi skulle springa fort. Hopp springer inte fort, vi gör.

Hässelbyloppet, min första riktiga löptävling. Jag älskade det, jag tror jag älskade varje sekund.

Jag, Melina och Peder drog till Hässelby i söndags. Peder var hejarklack och ändå vaken så han följde med. Vi var där i jätte bra tid, jätte bra tid och ändå blev det stressig i slutet med att lämna in grejer, värma upp och ställa oss i startledet. 

Vi stod i mitten och jag drog igång klockan när starten gick, rookie misstag. Min klocka felpep varje km. 

Första 3k bara flög vi fram, det kändes som att man fastnat i ett fiskstim. Man bara gled, jag försökte hålla tillbaka lite, inte bara springa med benen utan lite med hjärnan också. Hade en stönare bakom mig,  i lite över 1,5k. Väldigt störigt. Han fick springa om, jag sprang om honom sen.

Efter 5k var tiden 23,5 och jag bestämde mig för att öka. Det kändes så bra, så lätt. Melina hade legat ca 20m framför mig. Sprang ikapp, vi peppade varandra och sprang brevid varandra i ca 1,5k. Efter 6,7 så ökade jag ytterligare. Ville inte ha någon mes spurt, ville öka sista 3k och sista 1k skulle vara ännu en höjning av tempot. Låg precis under tröskel och kände mig väldigt stark. Såg en rygg och bet mig fast och ökade för att springa om.

Har aldrig känt mig så stark och så lätt. Tiden i mål 45.59.  Hurra, vilket pers! Måltid under 50. 

Melina 46.48, även där pers. Fan va starka och snabba vi var.

Sen blev det torra bullar och god banan. Tåget hem, eller inte

Citybanan var öppen och Peder och jag drog dit. Stod i kö i 2h och sedan 1h för att inspektera bygget. Imponerande må jag säga. Trevlig tur och ännu en banan, jo jag tackar. Vilken underbar dag.

Letar inspiration

Hej Världen, det känns som det börjar bli så här nu. Jag kommer och går, både här och i mitt vanliga liv, utanför datorn.
Jag skriver CV:n, skickar iväg och väntar, jag hatar att vänta. Det är jätte jobbigt. Och nej, jag vet att jag måste söka massor av jobb innan någon vill ha mig. Även fast det redan börjar nagga i mitt självförtroende så ska jag kämpa vidare.
Men det känns som jag skriver en uppsats som aldrig kommer bli klar... Typ, alltid osäker och känna att man inte räcker till. Jag är bra, ni ska bara förstå det, Herr/Fru blivande arbetsgivare.

Så, jag drar mig för att söka, rädd för att bli mer naggad men kämpar emot.
Finns så mkt rolig, jag vill jobba!
Tigger tider på badet, lite mer flyt nu och jobbar ca 80%, klarar mig och lite till. Känns bra.
Kollektivet tuffar på, denna vecka är det jag och Lars som håller i trådarna när Peder och Erik är borta. Vi associaliserar oss med datorer, tv och popcorn. Det går bra nu.

Jag letar efter suget, inspiration för att utmana mig vidare.
Vi dansade i tisdags, jag, Steffie och Annie. Så jävla kul. Blir glad trots att jag inte kan så mkt. Fick en ny tändning och strax ska jag sticka till Morfar Ginko för att se Pole Dance och acrobatic kväll. Kommer njuta till fullo och vill bara lära mig mig.

På söndag ska jag springa mitt första riktigt tävlings lopp. en mil, Hässelbyloppet. Skräck blandad förtjusning eftersom jag hatade mitt löppass igår där jag sprang 2*8min på 4.30 fart. Har aldrig hatat mig eller Gurra som gav mig passet så mkt i hela mitt liv. Klarade det, men är traumatiserad. Kommer dröja ett tag tills jag kommer njuta av dessa F3 pass.

Vad gör mig lycklig just nu?
Hösten, träden och att det regnar lite. Varje dag är så vacker så jag blir rörd. Kanske har med ålder att göra.
Ibland kommer solen fram och då tappar jag andan. Dagen spenderades hos mamma på Ekerö, skogspromenad och god mat. Jag var i himlen. Och tänk att få sova på bussen hem, så underbart!

Laga mat, viltskavsgryta idag, fläsklägg och rotmos på söndag, egen veg pizza imorgon. Min hjärna andas tänker och lever mat. Det är helt sjukt. Jag vill laga världen, föda världen. Jag är en ekorre, det är nästan töntigt vad jag samlar.

Att jag och Peder ska åka till Krakow, komma bort. Upptäcka och leva. Längtar så det gör ont, 3 dagar- 4a nätter i staden. Snart snart.

Livet leker egentligen, ibland känns det bara som jag inte lever det. Jag måste bara öppna ögonen, njuta på vägen ge mig styrka och inspiration.