Årskrönika 2012

Jag vet att ni har längtar, årskrönika 2012 är här.

JANUARI
Avslutar det gamla året på taket, en mkt bra slut på början. Sen drog jag till Falun, byggde pussel, sprang 3k och köpte skidor. Fyller 24 år och firar det så mkt som jag bara kan, dubbelt med träning och fest. Har Disney festen med dubbla outfits. Drar på mat och skidläger med Syrran och Susie i Orsa, åker skidor och äter. Lågt blodsocker är farligt. Ser lyckan på stadsteatern, en pjäs som berörde mig djupt. Konstaterar att många i min närhet har fått sina hjärtan krossade. Det gjorde mig ont, Ni är värda bättre!

FEBRUARI
Nu börjar jag tänka, fundrerar över min godissmak, hur tränare som Carl har påverkat min utveckling. Går och ser Rammstein, spännande. Obsent, manligt och sex. Börjar min argumentationskurs på torsdagskvällar och hyllar öronproppar. Gör egna semlor från schratch, och ojar mig för Peders undermåliga kök, åker på skidläger till Falun med lite glada Vasaloppsåkare, bakar bröd och funderar om jag ibland är lite för mkt...
Åker mitt första Vasalopp på 8.37 och slipper åka skäms bussen hem. Gratis fika och tack mamma för den braiga mössan, den gav mig extra energidryck. Dagen efter drar jag och Mr P på kryssning till Finland, Helsingfors. För Finland är bra.

MARS
Solen tittar fram och jag tänker på vikten av att vara kär tillsammans med att älska någon.Har avslutning på polen, en riktigt kul första kurs och äter stor Biff med Peder. Jag äter Kultur frukost, lunch och middag och jagar glassbilen under en founde middag hos Lina. Åker på bröllop i Åre, så vackert och skrattar gott åt folk som ändrar boktitlar genom att ta bort en bokstav. Jag har 7 lånekort och åker på bokturné över Stockholm. Och slutar med att agga mig ännu en gång mot fejk och kosttillskott.

APRIL
Det börjar med en banpremiär och snö, det är så jävla kallt på Berga. Rehabar mig hos mamma på Ekerö och känner att det är skönt att komma bort. Såg min första Fars- teater formen från helvetet och kom en vecka förtidigt till skolan. Första gången jag kom i tid, sedan dess har jag mest varit sen...
Får göra min första alkoblås av en smygande polisbil i VH, jag tränar och ser battleship som va en riktig skitfilm, Fick den en razzel måntro?
Bakar min första efterrättspizza och doppar min för första gången på året och grillar med Peder och Lars på Berga. Går på en hyllningsmiddag på Kalleberg, men gick innan dansen. Vi åker till Rio och tävlar. Mottot öl efter träning och sprit efter tävling myntas och vi har den bästa sjättegrenen och gör en riktigt bra tävling. Ett nytt WR och kom 3a. Gött! Träffar Ecuador för första gången. Glatt land, ett leende land. Jag gillar dem

MAJ
Hemma igen och jetlagad i nästan en vecka. Har problem med att komma in på kursen i Tylösand och några veckor med magont rullar sig fram. Springer och kör hinderbana utan benproblem men med tungkropp. Dubblar i fest och träning och hyllar Mästarnas mästare och drömmer om att en gång få vara med. Konstaterar att fler läser min blogg när jag är utomlands och har en övning med FM. Vi åt, diskade och åt. En bra övning. Får godkänt av att åka till Halmstad och blir nostalgisk över Fria tiden, resor och fester som jag varit på under mitt 24åriga liv. Provar att skypedejta med mina fyra hjärtan och simmar Britta och klarar av att göra 2 VM kval. Har en oplanerad löplabbet dejt med Mackan och Jeppe, begraver mig i hemtentor och går på dejt med fröken Boman.

JUNI
Skolan slutar och en hektisk sommar börjar. Är på träningläger på Berga, konstaterar att det är 5år sedan jag tog studenten och undrar vart tiden tog vägen. Springer i regn, har en träningshelg på Berga och sen så gör jag en djävulsk bilresa ner till Småland för att hämta Gurra för att senare bila vidare till Götet och över till Fredrikshavn och tävling.  Gör en bra tävling och kommer 2a. Vi vägde maten och letade efter fikabröd. Jag körde på en skata på vägen ner och Gurra dödar en duva. Jag anslutar till tjejresan i Budapest, vi går, dansar och badar. Vidare till Kroatsien med sol, bad och gubbar i badbyxor. Åker på Peace and Love, bor i tält och ser hur smutsig människan är. Lyssnar full på Kent i regn.
Och ser en full och /eller hög Rihanna på scen. Ovärt!

JULI
Åker till Tylösand för att bli smurf, klarar smurfskolan utan påtvingad nakenhet och hade två jävligt skoj veckor. Blir uttagen till Aussie och är mkt i Halmstad. Jobbar lite och tackar pappa för han och mamma lät mig vara barn som liten. Julis höjdpunkt blev bröllopet mellan Lojs och Jörgen Brädde. Tack för uppdraget, en riktig ära!

AUGUSTI
Börjar Augusti med att vara sjuk och gör en liten roadtrip med herr Peder längst västkusten och sover i bil. Lämnar Halmstad för KK, käkar räksfrossa och är tränare på FMM. För första gången såg vi Lasse arg och jag och Peder äter glass i Söderköping på vägen hem. JAg vann också SM i minigolf för 5-kampare, heja mig! VM börjar närma sig men jag är trött, sjuk och packar hela tiden väskan. Har en smulpajtävling med Gurra på sista lägret, oklart vem som vann. Ser snow white and the huntsmen, och konstaterad att Kristen Stewart är en skit skådis. Som att lyssna på Kent. OS slutar och jag missade mkt tyvärr.  Bakar mkt och känner mig otillräcklig som människa. Lackar ännu en gång över light produkter och pulver.  Köper en ny rosa mobil och sen börjar VM. VM som blev det bästa i Sveriges historia? Praktiskt taget storslam, 3 guld och ett silver. Grattis till oss och fantastiska resultat.  Persar i alla grenar, slår ett WR i livräddning och har nära och kära med mig hela tiden. 6027p, Stort poängpers. Riktigt kul!
Firade med att köpa en ny garderob.

SEPTEMBER
Börjar med sociala medier, twitter och senare instagram. Börjar på FHS igen och det är KAOS med allt. Känns som de aldrig haft lektioner förut. Hade en HV övning som gick ut på att vänta på mandelkubb. Peder frågar mig om jag vill flytta in under en LYXhelg i Göteborg. Hamnar i HV tidningen. Såg Vickan på en löprunda, kaosar mer med hemtentan och åker utan stopp.

OKTOBER
Åker till London med Peder och skriver skittentan på 1,5dag. 3 dagar turism och vi hälsar på Micke, riktigt skoj, upptäcker Gingerbeer och är frälst. Är på oktoberfest i kollektivet och leker kille. Pontus coachar mig på morgonträningar. JAg pluggar massa svamp på Berga och avslutar min andra polekurs. Uppsatsångesten börjar göra sig påmind. Skriver om längtan efter Food channel, tröttheten om att Sverige spelade en bra match i fotboll och var tydligen sedan bäst i världen. Längtar till baler, är på middag hos Micke och är på smurfläger i Jönköping. Har en Pederdag och är glad att vi trots att tiden alltid är emot oss så hittar möjligheter.

NOVEMBER
Åker till Aussie och tävlar och är glad att Peder är med som stöd, 2 finaler och ett riktigt bra svenskt rekord. Adelaide, bussnatzi, Melbourne och Sydney. Vi äter gott, sover på skabbiga hostel och besöker botaniska trädgårdar. Livet är gott! Resan till Aussie var den västa, med hjärtat i halsgropen i nästan 30h. Tack mr för att du var där, höll min hand och lugnade mig. När vi kommer hem blir det Sjölundsbal, kroki och dans. En underbar fest som alltid.

DECEMBER
Flyttar in till Peder, Hurra! Och vi har inflyttningsfika med många kära vänner. Tragglar med uppsatsen och har ångest som inte syns. Följer advenskalendern slaviskt och älskar historieätarna och kinas mat.
Uppsatsen går dåligt, har ingen träningsmotivation och önskar mig att 2013 blir ett bättre levnadsår för människor runt om i världen. Det nya året ringdes in på Värmdö hos Hanna och Daniel.

Det är helt sjukt, ännu ett år till arkivet som är mitt liv. Fantastiska idrottsliga resultat, mkt lycka och en del ångest. Tack ni människor som är en del av mitt liv, för att ni tror och stöttar. Tack Familjen och Peder för allt ni ger mig. Mot nya äventyr, vart de än må leda. Tillsammans är vi mindre ensamma

Mot ålderdom och förfall, 25års fest

Bästa vänner! Tack för att ni kom, dansade, drack, minglade och åt tårta. Tack för alla fina presenter och er närvaro. Utan er, hade jag inte varit den jag är idag. 

Tack för att ni gör mig levande, mot ålderdom och förfall!

Så, för några veckor sedan fyllde jag 25 år. Från ungdom till vuxen, mot ansvar. Veckan efter födelsedagen var det dags för maskeraden. Tema mytologi! Syrran trycker fast brösten.

 Medusas ormar funkar inte på kattgudinnan Baseth!

 Tur att jag har vänner som står bakom mig, jag är Nemisis, gudarna hämd.

 Venus och en enhörning

 Miche kom med en orm, oklart om övrig utkläddnad och hans tjej är en älva

 Medusa MT, Jesus och Tristan

 Glada på dansgolvet, fest till kl 4

De flesta var snyggt vita, jag var snyggt grön. Kul som alltid, ännu en gång. Tack!

Rakryggad genom livet?

Dagarna går och snön smälter. Trivs som fisken i vattnet på byrån och lär mig nya saker varje dag om svensk processrätt och migrationsförfaranden.
Mkt diskussioner och uppdatering om dagsläget i media.
Jag tror att man kan bli ödmjuk av jobb. För vem är jag som har rätt att döma?
Människor kommer hit, i tron på ett bättre liv men märker att det även här är korrumperat, eller att rättprocessen inte alltid får ha sin gilla gång. Inte alla fall absolut, men i de som de sker visar på att det är alldeles för många.

Tidigare i veckan diskuterade vi motståndsrörelser utifrån en dom. Om att personer kan välja eller inte välja att vara opposition och att då om man är rädd om sitt liv inte ska bråka med den sittande staten.
Frågan kommer krypande, vem hade jag varit?
Hade jag varit den som skulle slåss för mina rättigheter med fara för mitt och människor i min närhetsliv eller hade jag varit en del av den tysta massan.

Jag älskar livet och ju mer jag tänker på det så blir jag allt mer konfunderad. Jag ser mig själv som någon som vill göra gott, för det finns gott i världen och de måste få mer luft för att spridas och att utvecklas. Men hade jag varit en del i det?
Jag tror fan inte det och det svaret gör mig ledsen.
Varför?
För jag är feg, som så många andra människor är jag feg. Skulle jag offra mina rättigheter för någon annan, kan jag bli så övertygad? Tror att svaret där också skulle bli nej.
Jag värderar mitt liv högre, för att det är mitt än någon annans.

Jag är sällan stolt över det jag gör, inombords lever det ett litet hopp om mänsklig stolthet men annars är det ganska tomt. Jag ser på filmer och dokumentärer om människor som gör skillnad, bidrar med något och önskar att det var jag.
Men jag har några ögonblick av stolthet, främst kopplat till sport. Inte så mkt simning eftersom jag aldrig tyckte att presterade så bra som jag ville. Stoltheten kom mer med livräddningen och 5kampen, silver och guld, Världsmästare och WR. Jag är stolt över det. Jag är stolt över att jag låter mig älskas. Jag är stolt över vart jag kommer ifrån, över min familj och de val jag gjort i livet hittills.

När min farfar dog så frågade min pappa om det var något han ångrade. Svaret blev nej.
När jag ligger på dödsbädden vill jag kunna svara samma sak.
Livet är ett instabilt förhållande men jag har lovat mig själv att jag ska gå rakryggad genom livet.
De val jag gjort och kommer att göra är för att jag ska kunna se mig själv i spegeln. Som de förhållanden jag varit i har jag varit krossad och förstörd men med vetskapen om att jag gjorde allt.
I mitt förhållande med livet ska jag också göra allt.
Må det bära eller brista.

Stolt, för att det finns gott i livet!

Älskade Pole!

SÅ, ny termin. Hurra! Känns jävligt skoj att vara igång igen och jobba mot elefanthuden.
Hänga upp och ner i olika konstiga konstellationer, glida på hud som blir röd och känna att man klarar en övning innan man faller ner matt som en trasa.
Kan inte säga att jag kan göra något med precision och warface, men ska jobba på det.
7 veckor kvar och nej, jag är inte tillräckligt bra för att bli svettig. Men tillräckligt bra att få ont i hela kroppen och njuta av det.
Lite starkare, lite vigare och lite roligare!

Nykläckt kattunge

Hade linser i helgen, röda psykolinser som tog 1,5h att sätt i. 

Lyssnade på Sandmannen igår av Kepler och vaknade upp idag med jävligt mkt ögongrus. 

Tror jag fått någon inflammation i ögonen. Helt klart värt för en kvälls festande men det börjar kännas lite ofräsht med ögon som varar.

Jag ser ut som en nykläckt katteunge, 24/7. Nice.

Första dagen på praktiken, kastas in i hetluften direkt och jobbar över 2h, inte för att jag är bra utan för att jag är långsam. Men det kommer sätta sig, känner mig bara lite vilsen med alla papper, lagtexter och frågor som jag inte har en aning om vad jag ska svara på.

Nya tag imorgon, nu är jag mest trött.

Torsdagskväll

Eller snart blir det natt. Har jobbat i två dagar nu, sista dagen är imorgon.
Har också haft en bra träningsvecka, ett pass kvar. Ett löppass på lördag morgon/fm innan jag åker till pappa och bakar klart för festen.
Veckans träning har bestått av, hittills tre stycken löppass alla på ca 40-45min i lugnt tempo, två lugna simpass ett på 3200m och det andra på 2000m f2 med fenor då jag märkt att jag slutar använda benen när jag simmar med fenor och två strykepass, ett med fokus på ben och andra på mer överkropp. Körde i anslutning till benpasset ett mage,rumpa, benpass (MRB, 45min pass) på badet i hoppet att få lite träningsverk. Men icke! Det enda jag känner är från marklyft och vadpress. Surt!

Har varit på min praktikplats i tisdags, ser framemot att börja där på måndag och sedan 18v framåt. Har fått mail av min lärare från Örebro. Ska läsa böcker och skriva rapporter, shit! Blir kul att plugga dubbelt i vår. Både göra klart uppsats och det här. Har ju satt mig i skiten själv så jag ska inte klaga.
Har fått plats på nästa kurs på polen, jag är jätte glad. Börjar tisdagar, 8 veckor framöver. Måste börja lära mig stå på händer och stretcha.

Har bakat två kakor till lördag, en cheesecake och en jordgubbsmousse. Det som är kvar att baka är en choklad kola paj och en chokladmousse och pisagetårta. De blir inte så fina, mest för jag saknar den sista touchen, den brukar Peder stå för men nu är han inte hemma på lördag så då får kakorna se ut som de gör, även om jag försöker göra dem fina.

Dagens löppass var super, sprang runt halva Årstaviken, från badet till Liljeholmen och tillbaka, lite halt då jag inte har några dobbar men det gick ok. Så vackert nu, springa i mörker och se stan lysa upp. Det är nästan som man blir religiös.

Tillbaka till verkligheten eller Ensam blir själv

Nu sitter vi här, söndag kväll, kvällen innan avresa och tiden tickar iväg. Jag lyssnar på underbar musik från Dansenshus uppsättning av Svansjön, sök på Svansjön på spotify eller unwanted friends. Förtrollande musik, Peder syr axelklaffar som jag klipper trådar på och så sitter jag och stör mig på att de bloggar jag följer inte uppdaterar tillräckligt ofta. Men hur bra är jag själv? Inte så jävla bra, så utan att lova för mkt så jag ska försöka skriva mer. Det finns i mitt huvud, jag behöver bara tid. En timme till om dagen och ro för att skriva...

Verkligheten har kommit ikapp mig, fyllde 25 år i fredags. Ser på siffran och känner att det där är inte jag. Jag ser mig som ett barn, ett vuxet barn men ändå ett barn. Börjar förstå att siffran bara är något som kommer hänga med och bli större och jag kommer växa med den sakta.
Födelsedagen var jätte bra, först lyxfrukost med fusksång, presenter, lämna blod(15de gången) och klippa håret, middag med familjen och blev så rörd och glad att min ÄLSKADE Mormor orkade komma. Hela familjen samlad, kärlek, mat och prat. Så jag vill ha det, en fantastisk födelsedag. Tack ännu en gång alla ni som grattat mig på ett eller annat sätt, det värmer i hjärtat.

Så verkligheten då? Jo, nu fortsätter arbetet på uppsatsen, min klass har opponering nästa vecka och jag ska jobba och plugga. Försöka få den klar, komma någonstans och jobba mot maj. Då ska jag lämna in den. Ska ha den klar innan mars och sen fila det sista.
Peder har börjat jobba, vilket betyder borta. Imorgon blir det Kalleskrona och sen till helgen åker han till Canada för att jobba i nästan tre veckor. Kul för honom, tråkigt för mig men bra. Bra att få sakna, plugga, lägga mig i tid och försöka vara själv.

Vi kom på det i veckan att när han är själv, då är jag ensam. Det är därför jag har så svårt med att veta när jag ska använda orden. För jag känner mig alltid ensam, aldrig själv. Själv är ett straff, ingen befrielse. Sjukt men sant. Jag är 25 år och vill inte vara ensam eller själv. Jag får ångest av tanken och saknaden kan börja gnaga i mig flera dagar innan avresa.
Lika mkt som jag bävar för avresa längtar jag efter hemkomsten. För tillsammans är man mindre ensam, även i verkligheten...

Ett moget beslut

Det är måndag, nytt år och jag kommer inte lämna in min uppsats på fredag.
Det känns konstigt, men bra. Det som är värst är att den kommer följa med mig hela vägen till maj.
Det bästa är att jag har en chans att bli godkänd, det har jag inte om jag skulle lämna in den nu.

Peder har suttit och tragglat hela helgen och oj vad jag har tyckt synd om honom. Ni undrar varför? Jo för jag skriver som kungen pratar. Ord som inte existerar, en röd tråd som brunnit upp och upprepningar i det oändliga. Men han är snäll, försöker få mig att förstå och kanske kanske kommer min blogg bli lite bättre tack vare min c-uppsats, för jag håller på att gå om grundskolan i svenska och det känns faktiskt bra.

Ni är snälla, alla ni som säger att uppsatsen inte borde vara något problem, för jag skriver bra. Tack för det, jag är glad att ni läser. Men det är skillnad på att skriva torrt och tråkigt och så svårt att man inte själv förstår eller bara det som kommer i huvudet, utan referens och tänk på att någon ska sätta betyg på en.

Att skjuta på uppsatsen känns som att faila, fast jag inte lämnat in. Eftersom jag alltid lämnat in i tid och nu på det sista sista innan examen så ballar jag ur, bryter upp och väntar.
Jag vet att det är rätt men ändå är jag rädd, att inte klara och misslyckas. Ångest, gråt, ont i magen har följt mig sedan i slutet av november och kommer fortsätta fram till maj.
Men jag såg några klasskamrater i skolan idag, en tjej såg ut som hon precis hade gråtit. Jag orkar inte det. Jag vill inte må skit, jag vill göra ett bra jobb, vara nöjd och klappa mig själv på axeln.

Tack ni som frågat och undrat och tack ni som säger att det beslutet jag fattat varit rätt. Dum eller mogen, vi får se. Jag måste bara hugga i lite till och med vänner och familj känns det möjligt!
Det känns att jag börjar närma mig 1/4 av 100...