Varför dör alltid bra människor för tidigt?

Jag kände dig inte, har aldrig läst din blogg och trodde du var trummis i Mando diao.
Ändå saknar jag dig, Kristian Gidlund. Jag saknar och jag sörjer dig, trots att vi aldrig har träffats.
Jag hörde ditt sommarprogram, en tidig sensommar morgon på väg till Smålandsfest.
Jag hörde halva programmet, sen somnade jag. En dålig men ack så skön vana jag har när jag åker bil.
Mina icke sovande medresenärer pratade om ditt program så jag lyssnade om det hemma.

Jag grät, grät för människans ondska, för att vi mänskligheten kör oss rätt ner i helvetet och att du såg det som en befrielse att dö från allt detta.
Jag önskar att jag kunde skrika till dig, från husets högsta punkt att du har fel. Vi kan om vi vill, men vi vet båda att det vore naivt.

Du var klok och hade orden, dog förtidigt och sörjs av många. Varför dör alltid begåvade människor för tidigt?

Om du hade valt att bli diktator, ja, de lever länge. Om man inte blir mördad så verkar de kunna leva hur länge som helst. Förtryckare lever längre, varför forskar ingen på det?
Livet är orättvist, för att du är död. Om du hade varit diktator, hade du varit en förbaskat bra en och fått leva länge.

Din artikel från aftonbladet finns här. För er som inte läst. Läst, ta in och slit ert hår, ta er samman och gör det ni kan för att kämpa emot jordens långsamma och utdragna död.

Tack Kristian för orden som får mig att gråta. Alltid saknad men aldrig glömd.
När jag slutar vara rädd för mörkret, ska jag läsa dina böcker.

Trägen vinner och mig lurar ni inte

Sedan i slutet av Juli har jag legat i "konflikt" med Air France, en lågintensiv konflikt där jag har varit den drivande parten och de har varit den ignorerande.

Det började med att de inte svarade på mitt brev om ersättning för förlorat bagage och sen har jag sökt med ljus och lykta för att få tag i någon. Hela tiden har jag byggt upp ett agg mot detta företag och deras oförmåga att vilja bli nådda. 

Slutade med att i slutet av augusti så skickade jag detta brev med en underton av ilska. Jag vet att det finns en del stavfel, men det är innehållet som räknas.

Dear Air France!

It has almost been 2 weeks sins my last email to you, and you said that you will sent my email to your colleagues. I haven´t heard anything from anyone at air france. It has been over 5 weeks sins i sent you my letter with my reclaim about my bag that your staff at GiG airport in Brazil said that their were no problem to get 100 euro /a day if the bag were missing.

I just wonder how your staff can tell me something like that and when i send you letters and email you don´t respond?

You have responded my boyfriend, and our letter were in the same envelope. So i know that you got the letter.

But you staff responded to him with an email that you can´t replay to.

I wonder again,

1. Why haven´t i heard anything from your staff?

2. Why do you say something to your costumers and when ignore them?

3. You wrote that you sent my email with a regard to speed things up. I don´t see any speed.

Im sorry to say that I have never been this ignored by a company before. 

You are like fort knox, and not in a good way.

Waiting for your replay with an explanation 

Regards

Cecilia Sjöholm 

Svaret tog 1 dag, sen fick jag detta av dem.

Dear Ms Sjoholm,

Thank you for contacting Air France.
We are sorry that you have yet not received the reply from our Customer Relations department. Please be assured that your email has been forwarded to the correct department and they will reply to you as soon as they can.
We apologize for any inconvenience caused.
Yours sincerely,
Air France Web Support Team

Ett standard svar, typ vi är ledsna men kommer inget göra. Gå här ifrån snälla. Och HUR ska jag säkerhetsställa att mitt mail kommit till rätt avdelning? Det finns ju ingen mailadress till någon. Här är jag ganska trött.

Peder va hemma förra veckan och eftersom han kan ringa inomhus så ringde jag upp air france och frågade dem vad som hände. Fick ett nr till en svenskfilial och fick prata med en mkt trevlig air france medarbetare. Han var nog van med sura och arga kunder eftersom han jobbade på klagavdelningen.  Eftersom jag jobbar lite inom service så tänkte jag behärska mig. Men inte låta mig övervinnas. Jag var för nära nu, utmattad och samtidigt krigslysten. Jag gillar inte när de kör och framförallt inte ignorerar mig. Här ska kämpas.

Han var förstående, kunde inte svara på varför de inte gjort något åt mitt ärende och betalande ut pengarna. SEGER! Sen fick jag ett pompöst mail:

Bästa fröken Sjöholm,
Vi hänvisar till Ert brev och vår konversation idag den 13:e september 2013 angående den olyckliga incidenten med Ert bagage och beklagar de olägenheter detta orsakade Er.

Den ersättning som efterfrågas måste baseras på bevisat värde av den rapporterade skadan.

Trots att Ni inte kunde förse oss med inköpskvitton för att styrka Ert krav, är det med glädje vi informerar Er om, att som en gest av Goodwill, kommer Ert bankkonto att krediteras med  SEK, vilket motsvarar  EUR.

Vänligen godta våra ursäkter för de svårigheter Ni drabbades av. Svårigheter som inte på någotvis skall återspegla den nivå av service som vi ämnar att uppnå för våra passagerare.

Vi hoppas Era kommande resor med oss kommer att uppfylla Era förväntningar.

Med vänliga hälsningar,

Jag är glad att få rätt. Men detta mail gjorde att vinsten kändes minimal, de var snälla och jag dum. Hur blev det så omvända roller? De använder sig av goodwill, jag har fått driva denna lågintensiva konflikten i nästan 2månader. Plötsligt var jag Nordkorea. Oförklarligt.

Trots detta bästa Air France, så vet jag att jag inte gjort något fel. Att ni har varit fort Knox och den enda behållningen är den trevliga killen på kundservice. Maten på era plan är inte speciellt god. 

Mig lurar ni inte, jag vet vad ni går för.