Resfeber

Om ca 2 timmar kommer Karin och ska sova över här, imorgon kl 05.01 åker vi in mot stan och kl 07.30 går vårat plan mot New York och vi kommer landa ca 14.15 lokaltid. Det känns helt sjuk,har nog haft resfeber i över en vecka nu.
Har packat å skrivit listor men är dålig på att lägga i saker i väskan,vill alltid göra det i sista stund.
Ska bli kul att åka men kommer sakna er alla,skriver så snart jag kan när vi har landat!

De som får kämpa lite mer

Var nere och tränade på Eriksdal imorse innan jobbet. Det var 3:dje passet för mig denna vecka,lika många som för Italienaren(vi kan kalla honom det).

Denna kämpe som ligger och plöjer,längd fram och tillbaka utan att märka något större resultat.
Jag brukar lägga mig på samma bana och ibland ta tid på honom och han simmare långsammare än masterskungen Nils Ferm (ca 90år gammal).
50meter(dock i långbana) tar mellan 1.30-2minuter för Italienaren. Han bildar alltid kö,hatar när man simmar om honom,ser lite sur ut när man ska försöka vända om honom och kränger sig mer fram i vattnet än simmar.
Ett riktigt original,en riktig kämpe och tränar frenetiskt och hängivet men det ser jobbigt ut och skulle gå så mycket bättre med bättre teknik.

Original finns alla simhallar eller idrottshallar, i Torvalla har vi Storbajs som jag tror Amanda en gång döpte henne till. En kvinna som kommer ut i hallen med en lätt manlig vaggande stil,sätter på sig simglasögonen,hoppar i vattnet,tar av sig glasögonen och börjar simma bröstsim med osyknade ben och armar. Vi har döpt det till storbajssim. Hon säger aldrig nått,simmar sina längder och går upp igen. Det har hon säkert gjort i minst 5år.

Även Stretcharen är ett nytt original som jag har observerat. Han kommer ner till Eriksdal i ett par ,inte allt för tajta svarta speedos al la ryss modell och ställer sig och stretchar i ca 20-30min,hoppar i vattnet ca 20min och går upp och stretchar ingen. Många konstiga övningar som ser mer ut än vad de säkert gör bra för kroppen.
Han är inte där för att träna,han är där för att visa upp sin kropp i konstiga ställningar,ibland liknar det lite för mycket yoga.

Dessa personer som jag inte har någon personlig anknytning till, farcinerar mig verkligen.
Att komma ner varje eller nästan varje dag,köra sin grej och sedan gå där ifrån och vara väldigt dålig på det. Det skulle jag aldrig våga. Att bli varvad dag efter dag,pass efter pass skulle knäcka vem som helst utom dem.
Men helst av allt skulle jag vilja veta vad de jobbar med,att se dem i ett annat sammanhang,det vore riktigt häftigt!
Keep up the good work,ni får oss andra att känna oss väldigt bra.

Bästa Helgen

I helgen firade jag och bästa herr Rickard 2år,tänk vad tiden går fort!
Planerna hölls hemliga för mig till sista stund alltså ca 30min innan vi skulle åka och han råkade försäga sig att vi skulle åka till Uppsala. Spännande!
Sov nästan hela tågresan upp och möttes av ett kallt Uppsala och lite snålblåst.
Vandrade till vårt hotell och checkade in och där möttes jag av en bukett med röda rosor,han är bara för min Rickard.
Rickard för 1år sedan på Dalarö
Sen slog hungern till och vi gick till bästa kebaben i stan och käkade och drog en runda på stan.
På kvällen gick vi på en Etiopiskresturang och fick tvätta "tassarna" för att äta med händerna, pannkakor med olika röror. Om ni åker till Uppsala besök då Memboo för det var riktigt gott!
Kvällen avslutades på Katalin med sång,stå upp och goda alkoholfria drinkar.
Till slut drog vi hem i snön och åt glass och ostbågar på hotellet och såg "om en pojke"

En fantastisk helg med en fantastisk kille,DU är Bäst!

Rickard och jag på Kolmården sommaren 2008

I telefonkön

Trots att Sverige lider och blöder i dessa kristider så tvingas man ändå vänta oförskämt länge i telefonkö.
Sitter och bråkar med min jävla mobiloperatör som jag helst av allt skulle vilja göra slut med,men jag vågar inte. För trots att de suger ut mina sista kronor ur min mattantslön så har de bäst erbjudanden utomlands så jag får pinas och plågas ett tag till.
Det värsta är att du är nr 58 i kön och ditt samtal kommer att besvaras om 1timmer och 10min.
Redan där börjar man svära lite lätt,men som en godmedborgare lämnar man luren och går ca var 10min och kollar varit i kön man är. Plötsligt upphör rösten att säga:Vi besvarar ditt samtal så snart vi kan,tack för att du väntar och en upptagenton hörs i luren. De jävlarna har kastat ut mig.
Svärande och muttrande börjar man om och när de väl svarar är man så arg att man vill gå i taket,men man får inte vara oförskämd för då kanske de lägger på så man får svälja sin ilska.
Har nu beställt en tjänst så jag skickar mess billigare utomlands fast det står att de skickar billigare till och inte från utlandet,jag är förvirrad!

Annars är det sportlov för hela slanten,nästan inga barn i skolan=lite jobb samt min familj kommer på middag ikväll och det kommer bjudas på älgstek med gratäng.

Hotell med Hornamn

Jag och Karin har bokat hotell på Manhattan,Widget hotell säkert en riktigt håla utan krokar men det e så tok mkt bättre än ett hostel med namnet Lolipop eller Candy.
Som Samanta sa när hon skulle hitta en ny peruk efter cellgiftbehandlingen: jag vill inte ha någon billig peruk med ett hornamn.
Man vill ju inte behöva jobba av hostel notan på kvällarna.

Mot New york

Om 10min ska jag gå till jobbet och nu sitter jag och pratar med Amanda,fan va kul det ska bli att åka nästa vecka! Helt sjukt när jag bara tänker på det.
Har fått mail från Annelie Gregor och kanske kan bo lite hos henne,det vore guld.
Sen ska vi åka till Kentucky och hälsa på Fanny,det kommer bli helt sjukt kul!
Jag saknar er så mycket och det ska bli så kul när allt faller på plats att komma och träffa er:)
Längtar så!

Min översvämmande kaninhjärta

Nästan hela veckan har jag legat till sängs och snutit mig och yrat i feberyran.
Det måste ha varit det bästa som hänt mig på väldigt väldigt länge. För jag tror inte att mitt lilla kaninhjärta inte hade klarat så mycket mer.
Stress, allt var bara stress och jag hann aldrig göra något riktigt riktigt klart.
Stress över att resorna inte skulle bli av och hur mycket jobb som måste bli gjort innan resorna kunde bli av.
Mina största oros moment:

• Ska jag kunna få mitt visum klart innan jag åker till Ghana?
• Hinner jag vaccinera mig nu fast jag blivit sjuk?
• Hur ska det bli med Ghana flyg?
• Kommer jag med till Minilumpen i Ronneby v.12?
• Varför svarar aldrig lottakåren när jag måste få tag i dem?
• När ska jag hinna träna?
• Ska jag hinna fixa allt innan jag åker till NY och Ghana?

Allt detta får bara min mage att bli en storklump och jag vill inte falla på målsnöret för någon under vägensgång inte har gjort det de skulle. Marginalerna är hela tiden för SMÅ för att man ska göra något fel.

Saker nu som får min mage och hjärta att må bättre:

• Om jag skickar visumet när jag kommer hem från NY borde det ordna sig.
• har fått antagningen till Ronneby så jag kommer med.
• Jag har bytt lottakår till en mkt bättre.
• Jag får börja träna när jag är frisk igen och kan börja träna mornar
• Jag har varit på ett FM läger och det var riktigt jävla skoj
• Ska försöka leva lite mer mañana mañana
• Ska boka flygen på Sön och Måndag
• Ska försöka vaccinera mig på måndag

Som mina vänner säger så ordnar sig allting och det gör det verkligen men jag tror alltid att jag måste vara den som ser till att allt ordnar sig. Jag har haft tillräckligt med bakslag nu,snälla kan inte allt försöka rulla lite i min väg iaf.

För att jag kan

Idag är det alla hjärtansdag,denna komerciella skit dag som ska få några att känna sig mer betydande och viktigare än andra. Jag är emot hela konceptet och det är inte bara därför jag är bitter.
Jag är nämligen Disneyskadad och lever i min egna romantiska bubbla. Jag är inte arg på dem som köper eller får något, jag blir arg på att vi måste ha en speciell dag för att visa våran kärlek. En dag av 365 dagar ska vi umgås med den person som vi tycker mest om.
Jag har köpt blommor och choklad och jag gör det för att jag kan.
Hela skoltiden när man köpte blommor och skickade till dem man var kära i så fick jag ingen blomma(om inte från kompis ibland) och jag var för stolt för att köpa och skicka en själv.
I 19år har jag fått utstå att jag är sämre än de andra att jag inte passar in i deras "par" klubb där man kan uppskatta varandra genom att köpa blommor,choklad och får dikter av varandra. Utanför den här gemenskapen har jag alltid stått,men inte nu längre.
Nu kan jag fira den här komerciella skitdag och jag ska fira den för alla 19år jag har stått utanför.
Det känns jävligt bra!

Sorry

Det har varit Kaos,allt har varit Kaos men nu har jag varit sjuk så min levnadsnivå är nog tillbaka till det normala. Ibland kokar min hjärna och kropp över och då känns det som att läggas in på psyket inte ligger så långt borta...
Som tur behövdes inte detta,feber,ont i halsen och kroppen och massa snor har fått mig tillbaka i balans.
+ ett litet men ack så irriterande munsår som jag har fått som bonus!