De som varit så stor del av mitt liv, som har givit mig det bästa som man kan få: - Villkorslös kärlek.
För dem har jag alltid varit bäst och de har givit mig mkt inspiration och format mig till den jag är idag.
Farmor och Farfar, knoll och tott, för dem var jag trollungen. Farfar som alltid gav en godis eller en peng när man kom förbi, bäst var snickers, nedköpet var mars eller japp och man fick alltid två- för det skulle vara lika. En till mig och en till Syster. Farmor som bakade den bästa sockerkakan och kokoskakorna, vars kylskåp luktade banan, bjöd på frystorkad glass och alldeles för mkt mat. Alltid fint klädda, med innerskor och höll varandra i handen. Där har vi pensionärskärlek när den är som vackrast. Familjekärlek som är ovillkorlig och tal som man saknar på familjemiddagar.
De är min utopi i kärlek, de visade varandra och andra villkorslös kärlek och sa att de älskade varandra varje dag.
Sen har vi Mormor och Morfar, mormor som fort lever, lagar världens godaste kräm och köttbullar och har ett klädmuséeum. Hos dem lekte jag som barn, om jag har svåra problem var de dem man gick till. Morfar som såg nyheterna 20ggr per dag, lekte och skjussade mig till träningar och de var mina största fans. Alla framgångar firades tillsammans med namnsdagar och födelsedagar. Att fira allt, har jag fått från dem. Att leka och få utvecklas, grunden till mitt matintresse kommer där ifrån. De har givit mig och min syster mer kärlek än va de gav varandra. Något som slagit mig på senare tid, men jag tackar och tar emot och önskade att jag kunnat ge tillbaka något av allt jag fått.
Men det känns alltid så futtigt, de människor som har sett ens hela liv försvinner sakta och den villkorslösa kärleken blir inte lika självklar. Det gör ont i mig att de är borta, de som jag har så mkt mer att dela med, jag saknar er.
Ni är mig för evigt saknade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar