På små sätt glädja andra

När ni är glada, då blir jag också glad.
Om jag har varit orsaken till er gladhet, då känns det i hjärtat.

I söndags bakade jag fula blåbärsbullar och semelbullar. La upp ett litet kort på insta och frk Matilda frågade efter möjligheten till bullbud. Sagt och gjort, på måndagen skickades en bulle med posten.
Bullen kom fram, Frk M blev glad och åt bullen med mjölk som intruktionen till bullen föreskrev.
Denna lilla bullresa gjorde mig glad, dels för jag skickade den men främst för Frk M:s kommentar och glada tillrop.
Och tänk, ingen hungrig posttjänsteman åt upp bullen, skönt!

Känner mig lite som Karl-Bertil Jonsson när han givit bort akvavit, fransk poesi och Bodens fästning. Jag blir innerligt glad i själen. Så här glad blir jag aldrig av att ge pengar till någon organisation, varför?
För jag ser inte glädjen. Jag får ett anonymt intentsägade brev ibland att tack för din gåva, men vi behöver mer.

I lördags la jag en lapp på min systers väska, hon blev också glad.
Lappar jag människor glada. Behöver inte vara mkt, bara att någon tänker på dem, just där, just då.

Jag vill leva efter, det du vill ha av andra ska du ge själv. Jag älskar lappar och jag älskar att skriva dem. Peder får mkt lappar och brev, för att jag kan och vill och när han väl orkar läsa dem så blir han glad.

Så det här är något jag vill göra mer, glädja nära och kära på enkelt sätt. Alla dagar är alla hjärtans dag dagar.

En annan sak som jag givit mig fan på är att inte vara en bangare. Bangare gör mig ledsen. Fest, du är glad och strax efter frukost börjar messen och mailen trill in. Den ena sjukare än den andra, dubbelbokat, hinner inte, trött, katten ska rastas osv osv.
Å där står man, bakat, fixat och trixat i veckor. För ni som känner mig eller haft fest vet att tanke verksamheten inte är endast den dagen. För mig är det veckors planering, surfande av recept, städa innan och efter, baka och fixa kläder, inbjudningar osv osv.

Så, jag ska i största möjliga mån vara med på tillställningar som bjuds. Dels för att jag vill gå men också vara solidarisk med den som givit sitt anletes svett.
Jag vill inte vara den som skickar ett: jag orkar inte mess till någon som redan fått 4 st andra samma dag. Ni är inte värda det!

Och kanske kanske, bryr sig tomten om mina små men inte helt onödiga tankar och kanske kanske kommer en del av stoftet stutsa tillbaka på mig. Man kan ju bara hoppas.