Vi blev positivt överraskade.
Det började med att vi fick höra att pjäsen var 4,20, det är långt. En riktig mastodont.
Väl på plats med våra ungdomsbiljetter på 7:de raden så ser vi oss omkring. Det är mkt gamla kulturtanter som dragit med sina trötta gubbar. Tjechov klingar vell inte så bra hos ungdomen. Men jag tror kultur tanterna fick sig en chock, det blev dialog, monolog, svordomar och naket. Krossade hjärtan och dekadens, de förfärades och jag njöt.
Pjäsen var underbart uppbyggd med publiken i nära samspel med ansamblen på scenen. Och hela tiden försökte de finns lycka: kan det vara i pengar, makt, kärlek. Kan man köpa sig lycka?
Huvudpersonen, mannen som alla kvinnor har en relation till, men vem ska han välja? Hur villig ska man vara för att vara intressant och vad skiljer kvinnorna åt? Är gräset grönare på andra sidan? Ska man nöja sig med det man har eller kan det bli bättre med någon annan?
För oss som varit Fria elever och läst Emil Zolas " Therese Raquin", vet att det du trånar efter kan också bli din värsta mardröm och kväva dig.
Även detta i denna pjäsen.
Något jag kände igen mig mkt i var att man frågar varför människor förändras. Varför är inte du som du var när vi träffades då jag älskade dig? Vart är din glöd?
Hur kan du leva och utvecklas med en människa och behålla detta?
Pjäsen gav inga svar, men gav ett uppvaknande, hur vi beeter oss mot varandra i relationer och vad vi vill ha ut av dem. Det de kom fram till var iaf att Lycka inte existerar. Det finns inte helt enkelt.
Så när pjäsen var klar var man både euforisk och nedstämd. Men den var absolut sevärd. Undrar bara hur många par som började tänka för mkt och senare gjorde slut under kvällen. Kunde säkert vara en del.
Så kära läsare, för er som vill krossa all kärlek och lycka : Se LYCKA på statsteatern. En väldigt välspelad pjäs av riktigt duktiga skådespelare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar