Ufori, utopi.
Idag vändes det flera blad i boken " Cecilias löphistoria". Jag gillar sånt, att "persa". Som första gången under 60sek på 100fr, första gången under 1.20 på 100 rescue medley, första gången över 100 kg i marklyft (0,1 ton, det ni!), första gången över 6000 totalpoäng, första världsrekordet och nu första gången under 12 minuter på 3k på bana.
Att hela tiden jaga och utmana, pressa sig vidare och tro att man kommer att lyckas och sedan gör det. Vilken lycka.
Sprang på ett småkyligt stadion i kvällssol, 20min uppvärmning och sen på med de snabba skorna. Bara att bestämma sig; Det gör ont att springa fort. 7,5 varv under 1.36 per varv, bit i. Löp ut och inte stressa. Splittar 3.57- 4.00- 3.55 = 11.52 och pers med 30 sekunder. Ett riktigt barn pers. Så glad. Messade P och Gurra.
Gurra- han som bygger mig i 3D, skriver alla pass och gör uppföljning. Hur det känns och tider. Det är guld för mig. Utan detta stöd och planering hade jag varit en mkt mkt vilsen löpare som fortfarande hade tyckt att det var jobbigt att springa allt över 5km. Nu känns det som alla pass under milen är hopp och lek. Det känns fantastiskt! Tack Gurra- Jag uppskattar det du gör som fan!
Så nu då undrar ni? Mätt? En hungrig varg blir aldrig mätt. Vill fortsätta utvecklas, bli snabbare och starkare. Nästa mål under 11.30. Känns rimligt. Måste bara få lite mer mil i benen, rulla mer på rullen och bita i.
Let it go!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar