Klätterapa

Idag var jag ledig, eller, jag hade helt för första gången på 11 dagar.
Rensa hjärnan, sova och göra sånt som är skoj å sånt som är tråkigt.

Kajsa kom förbi på morgonen, prata skit och kolla på när hon käkade en macka innan hon drog vidare i regnet på jobbmöte. Vuxenpoäng på henne.

Sen skrev jag personliga brev, läste på om personliga brev och letade efter annonser på AF. Laga lunch som sedan intogs till något av alla program på SVTplay som jag slukat under dagen.
Tisdag betyder dansdag om jag inte jobbar.
Fick mess från Annie, om vi skulle fika ist för att dansa. Hon kom till mig, besök nr 2 för dagen. Vilken lyx.
Själv hade jag inte satt ut foten utanför dörren för ruskvädret så jag är glad att stormstinorna trotsade vädret.
Slängde ihop en fejkchoklasmousse som bestod av smält choklad och jordnötssmör, som blandas med turkiskyoghurt, pistagenötter och bär. Hade ingen vispgrädde hemma men funkade riktigt bra. Blev lite mer syrlig och inte lika mastigt tung.

Vi kollar på klockan, dansa? Nä orkar inte.
Följ med och klättra?- Varför inte.
Sagt och gjort, det blev klättring.
Blir alltid så nervös när jag ska göra nya saker, man vill ju våga. Jag fick se ut hur jag ville, det blev svarta kläder. Vi tog bussen till Solna och vilken värld som öppnade sig där. Meterhöga väggar, linor och folk över allt. Vad alla såg proffsiga ut.

Vi började med mage i gymmet, grymt kul och jobbigt pass och för första gången på länge kände jag något i magen och inte i låren som jag brukar.
Sen ut och klättra, jävligt nervös. Körde 5c linjer, de är typ lättast. Annie knyter fast mig, vi kollar linan, får lite tips och upp och iväg.
Krampaktigt hålla sig kvar, kolla ner och hela tiden rädslan att väggen skulle kunna gå sönder just nu.
Jag klarade min första vägg, Wow vilken kick. Hela tiden på hejad nedifrån.
Sen fick jag njuta av att se Annie och andra klättra, som en dans. Så lätt, så smidigt och vilka snygga ryggar folk får när de klättrar.
Klarade även vägg nr 2 men smyg gick på lite andra leder.
Min 3dje var svår, mkt kramp i fingrar och underarmar, det gick inte.
Men ack så skoj.

Jag som alltid velat prova på å nu har jag bocka av det på min lista. Men jag vill igen, blodadtand, euforisk och lite i chock. Lite som att ligga på höga första gången och våga sig ut. Stolthet över sig själv.

Tvekan dödar. Så enkelt är det.