Ibland är det skrevt. Lagen kan aldrig vara 100%, människor kommer alltid falla imellan. Lag, praxis och tolkning går inte hand i hand. Vi är människor. Alla människor är olika.
Det här är ett av exemplen på vad som händer när nya problem uppstår och ingen vet hur det ska hanteras:
En svensk man träffar en kvinna utan uppehållstillstånd i Sverige. Hon blir gravid och föder hans barn. Han godkänner faderskapet men vill sedan inte han något med kvinnan och barnet att göra då det visar sig att han har svensk familj och barn sedan tidigare.
Här har vi ett svenskt barn och en mamma som inte har uppehållstillstånd och en pappa som inte tar ansvar.
Mamman söker asyl men får avslag. Hon har ett utvisningsbeslut och kan därför inte ses som bosatt i Sverige.
Problemet undrar ni nu?
För att få föräldrarpenning och barnbidrag måste du ha uppehållstillstånd i Sverige. Du måste ses som bosatt i din kommun om du inte kan visa detta så har du inte rätt till pengarna. Detta leder till att mamman inte får pengarna utbetalade till sig och sitt barn. Migrationsverket drar in hennes bidrag då hon ska utvisas.
Barnet kan inte söka asyl, eftersom barnet är svensk medborgare. Mamman kan inte söka asyl på barnet eftersom hon då måste åka utanför Sveriges gränser för att göra detta. Detta skulle leda till att ett barn blir placerad av socialen. Inte för barnet bästa, någon som alltid ska eftersträvas enligt 10§1 i utlänningslagen. .
Mamman kan inte heller ta med sig barnet för att söka på anknytning då det inte längre finns någon att söka anknytning på.
Ett riktigt moment 22.
Detta leder till att barn som är svensk medborgare, beroende på om deras mamma har uppehållstillstånd har olika rättigheter och möjligheter att få ut vad som är deras rätt. Det har skapats, en andra klassens medborgare. Som har rättigheter men inte kan åtnjuta dem.
Detta är något politikerna måste börja fundera över, hur ska detta lösas på bästa sätt för moder och barn? För det här är inte unikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar