Tiden räcker inte till, det gör den aldrig. Tidseffektivitet är något bra, något jag är dålig på. Jag gör ofta något, tänkandes på något annat. Jag skulle kunna läsa ut boken på en dag, gör det på tre. Min hjärna behöver stimulans och jag är alltid på väg bort. Mot något mer spännande eller roligt.
Men trots detta så är jag bra på att finna tid, något jag lärt mig genom att aldrig räcka till för någon. Men ibland är det lilla minst lika bra som det stora.
I helgen jobbade jag, öppning lördag-stängning söndag. Efter jobbet åkte jag upp till Falun, åt smarrig tårta och mat och firade Peders bror Fredrik och träffade resten av klanen Hermansson. Väldigt trevligt som alltid och full fart på barnen.
6 timmars bilande tur och retur för ca 4-5 timmar. Absolut klart värt.
Ibland är de små resorna som gör något, som visar att man bryr sig eller lever. Att svänga förbi för en fika eller försöka tajma samma tåg.
Handlingen är större än tiden man får tillsammans, många bäckar små. Hellre att ses lite än inte träffas alls, a ni förstår.
Jag är inte expert på det, bäst på det är jag nog med Peder. Att hitta möjligheter att ses och umgås. Många vänner jag önskar att jag träffade oftare, som jag inte sett på länge.
Just nu lever jag mest för, efter Aussie och efter uppsatsen. Jag vill bli klar i tron att jag får mer tid. Vi vet alla att det inte är sant, men jag lever på hoppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar