Vasan 2012-8.37

Sovandes på bussen upp...

Framme i Mora på söndagseftermiddagen, uthämtad av nummerlapp 18417 samt lite handling på stadium. Kände mig oövervinnerlig, därför, dagen till äran gjorde jag en Napoleon pose

I Mora träffade vi Mamma och HG, solen sken och jag hade lugg. Susie körde loppet på 8.46. Bra gjort tjejen

Efter ätande och så åkte vi till älvdalen för att valla skidor och gå på pasta party(roligare än det lät). Mackan visar tummen upp för sina skidor, fort ska det gå.

Peder jobbar på våra skidor i denna skidorgiehall. Alla har tänk på hur man ska göra, vilken valla och vilket glid

Ibland är det svårt att bestämma sig!

Men det brukar bli ganska bra iaf

Här var näst sista stoppet, Hökberg 19k kvar och jag var tvungen att gå på toa. Stoppen gick bra. Vi åkte mest igenom, åt och drack och drog sedan vidare. Mamma och HG mötte vi i mångsbodarna och där blev stoppet lite längre. Man fick verkligen inte stanna för länge. För då blev man kall. Lärde det mig när jag använde handsprit efter det toa besöket i mångsbodarna, tog nästan 30min innan känsel i fingrarna kom tillbaka.

Första stoppet, smågan efter ca 10k, 80k kvar. Det kändes fort bra.

Hurra Oxberg bara 28k kvar, men efter Oxberg började det bli tungt. Träningsverk och smärta följde sedan med mig hela vägen in i mål. Vänster armbåge var värst och gjorde att jag till slut inte ville sätta ner vänster arm, det strålade i alla lägen. Låren och ryggen kändes tung och hälsenan på högerfot smärtade vid frånskjut. Det hade också snöat sedan Mångsbodarna och spåren blev allt sämre, i vissa partier kunde bara 2 spår användas och det bildades köer och tillslut var spåren så uppkörda att man åkte mer i sidan än i. Det var segt och på det, snö massor av snö som gjorde kläder tunga och blöta.

Men hela resan var inte smärtsam. Innan Oxberg var det riktigt kul, jag kände mig stark förutom en dip mellan Mångsbodarna och Risberg. Då blev det gel och akut äta bar och katastrofen kunde undanröjas.

De första 3 milen blev man mkt omkörd, folk hetsade som fan och brötstavar och annat tråkigt. Jag föll i en backe för att han innan mig föll och totalt var vi vell ca 5-7 pers inblandade i det där, inga skador lyckligtvis. Annars stod jag på benen nästan hela loppet, fällde mig själv på en raka men det gick också bra.

Sen de mittersta 3 milen, började hårdkörarna bli trötta och äntligen fick jag åka om några. Självförtroendet på topp och bra pepp från herr Peder som var ett stort stöd hela loppet så gick det riktigt bra. Fin natur, tråkigt väder men en upplevelse utöver det vanliga.

Är mkt glad att jag kom i mål på en så bra tid som jag gjorde, att kliva av var inte ett alternativ. Klart jag skulle till Mora.

Veteranen drar, sega gubbar som åker förbi en hela tiden. Snabba spår till snön kom.

Här är mina mellan tider:

Split	Klockan	Tid	Sträcktid	min/km	km/h
Smågan	07:59:10	00:58:56	58:57	05:22	11.20
Mångsbodarna	09:07:47	02:07:34	01:08:38	05:17	11.37
Risberg	10:11:00	03:10:47	01:03:12	05:45	10.44
Evertsberg	11:25:35	04:25:21	01:14:35	06:13	9.65
Oxberg	12:43:40	05:43:27	01:18:06	05:13	11.53
Hökberg	13:41:49	06:41:35	58:08	06:28	9.29
Eldris	14:45:01	07:44:48	01:03:13	06:20	9.49
Mål	15:37:31	08:37:18	52:29	05:50	10.29

Sälen-Smågan 10km (80km), Mångsbodarna 14km (66), Risberg 10km(56), Evertsberg 13km(43), Oxberg 15km(28), Hökberg 9km(19), Eldris 9km från MORA!

Maten i spåret va god, Blåbärssoppa, sportdryck, buljong och bulle. Snittade ca 4glas å 2 bullar per station. Min röda mössa gjorde även så att Enevit försökte langa grejer till mig. Fick en gel men den smakade illa. Det var nämligen så att de som köpt Enevits langningspaket hade fått min röda mössa... Som såldes på stadium för 200kr... Inte jätte smart tänkt av er, men tack ändå.

Nöjd att vara i mål och levande, jag säger för nu. Aldrig mer. Om jag ska köra igen ska jag träna mer, helt klart!

Men det va kul, trodde aldrig att det skulle vara så roligt som det va.