Varför dör alltid bra människor för tidigt?

Jag kände dig inte, har aldrig läst din blogg och trodde du var trummis i Mando diao.
Ändå saknar jag dig, Kristian Gidlund. Jag saknar och jag sörjer dig, trots att vi aldrig har träffats.
Jag hörde ditt sommarprogram, en tidig sensommar morgon på väg till Smålandsfest.
Jag hörde halva programmet, sen somnade jag. En dålig men ack så skön vana jag har när jag åker bil.
Mina icke sovande medresenärer pratade om ditt program så jag lyssnade om det hemma.

Jag grät, grät för människans ondska, för att vi mänskligheten kör oss rätt ner i helvetet och att du såg det som en befrielse att dö från allt detta.
Jag önskar att jag kunde skrika till dig, från husets högsta punkt att du har fel. Vi kan om vi vill, men vi vet båda att det vore naivt.

Du var klok och hade orden, dog förtidigt och sörjs av många. Varför dör alltid begåvade människor för tidigt?

Om du hade valt att bli diktator, ja, de lever länge. Om man inte blir mördad så verkar de kunna leva hur länge som helst. Förtryckare lever längre, varför forskar ingen på det?
Livet är orättvist, för att du är död. Om du hade varit diktator, hade du varit en förbaskat bra en och fått leva länge.

Din artikel från aftonbladet finns här. För er som inte läst. Läst, ta in och slit ert hår, ta er samman och gör det ni kan för att kämpa emot jordens långsamma och utdragna död.

Tack Kristian för orden som får mig att gråta. Alltid saknad men aldrig glömd.
När jag slutar vara rädd för mörkret, ska jag läsa dina böcker.