Jakten efter den bästa känslan

För nästan 2veckor sedan hade jag en aha upplevelse i löpning. En känsla som jag inte haft förut.
I några få steg så kändes jag oövervinnelig, kroppen rör sig på ett nytt sätt. Jag känner mig stark.

För denna känsla lever jag, för det ögonblicket då allt stämmer. Kroppen stämmer, inga tankar, allt är lätt, så underbart lätt.
Jag längtar tills jag får uppleva det igen, jaga känslan.
När man engång fått smak så vill man aldrig smaka något annat, smaken av världens bästa känsla.
Man växer som människa. De andra kan göra vad de vill, jag är okrossbar.

Men lika mycket som man känner den bästa känslan kan den krossas på bara några sekunder. Några dagar efter glädjen så kom förtvivlan knät gör ont igen. Knät känns och tankarna kommer tillbaka, ruta ett och rehab. Hela sommaren gick i kras på några sekunder. Känslan är som bortblåst.

Vad är summan av detta? Jag är en känslomänniska, har alltid varit och jagar känslor. Sinnesnärvaro och Hur saker känns är väldigt viktigt för mig. Ständigt hopp och förtvivlan.

Jag känner hunger, hunger efter känslan av oövervinnelighet. Jag är en hungrig varg som lever på jakten efter den bästa känslan. Jag får bara inte glömma bort det när kroppen sviker mig.