Pensionärer på resa

Jag och herr Peder har hunnit med två riktiga pensionärsresor under våran tid här i Aussie.  För att något ska räknas som en sådan resa är att minst ett äldre par ( alla par är äldre än man själv) bär beigea klädesplagg, att man åker buss, att busschaffören berättar att vägen man ska gå till olika attraktioner är LÅNG och lutande MEN för de som inte klarar detta finns det självklart ett lättare alternativ ( man föreställer sig ett mount everst men fick en asfalterad väg med räcke, det finns många toalett stopp och att mat igår.

Vår första resa var precis innan vi lämnade Adelaide, då åkte vi en dagstur till Kangaroo Island en liten ö strax utanför kusten som är kända för sin natur, honung, koalor och kängrus.

Vi började tidigt redan kl 6 för att bli uppsamlade och sedan hämtade i större buss och körda till färgan. Jag gillar bussresor för då kan jag sova mkt och jag gillar att sova på bussar, det dåliga med bussresor är att jag  blir som sagt väldigt trött och får kämpa något fruktansvärt med att hålla mina ögon öppna medan vi åker.

Sen blev det färga och när vi kom iland på Kangaroo öppnade jag ögonen på riktigt för första gången. Sov praktiskt taget hela vägen, Peder försökte väcka mig en gång men gav upp, han såg 5 kängrus, jag var besviken. Vi hade en 70årig man som guide, han hade bott på ön sedan han var 7, han pratade snabbt ( aussie, med munnen full och skämtade mkt). Vi fick äta honungskarameller och jag sov tills hans historier.

Första stoppet var Seal-bay, där fick vi se sea lions, de enda i sitt slag. De va söta men luktade lite illa. Hade en guide som frenetiskt kallade tillbaka folk om de hamnade utanför gruppen, sen fick vi också se koalor i träd, ett sött men väldigt tråkigt djur som grymtar och sover bort sitt liv. Efter en stund blev jag och Peder mer fascinerade av fåglarna och kollade på dem, vi åt lunch (buffe) och fick äppelkaka till efterrätt underbart tänkte P och hällde på två stora skopor vaniljsås, som visade sig vara mkt lätt vispad grädde…

Vi fick se mkt fina stenar och vacker natur, samt väldigt många varningsskyltar, Aussie måste vara varningsskyltarnas land, här är allt farligt och man får straff för mkt. Det tycker vi är roligt, kommer göra ett inlägg senare på bara skyltar så ska ni får se.

Vi lyckades också på vårt sista stopp i en nationalpark få se en myrslok, lyckan var total, fick till och med med den på bild!

Sista stoppet innan vi började åka tillbaka var en fyr, en ”grotta” och massor av fur seals som lekte i de stora vågorna, verkligen jätte söta. Lyckades se en kängru som stod och betade, hurra! När dagen var slut hade Peder sett 6 st,+ en som var död på vägen.

Allt var väldigt inramat och uppstyrt, precis som pensionärer vill ha det.