Välkommen till våra verkligen... Väntan

Man står handfallen och gapar med munnen stängd.
Trött fast det enda man gjort är att gå upp, klä på sig, äta och sen vänta.
Övningen började på torsdagen, blev hämtad med båt och sen bandvagn, lyxigt som fan.
Bandvagn är okej om man sitter fram och ser ut och slipper sticks bänkarna där bak. Det är också mkt associalt att åka detta färdmedel då hörselkåpor ska vara på.
Där ute träffade jag chefen och såg andra träna. Själv satte jag mig på bänken och väntade, packade upp mina grejer och väntade, åt mat, pratade lite med Cattis, diskade lite, fixade kvällsmat och väntade.

Jag skämdes, jag som brukar vara en av dem som får jobba mest. Långa dagar, tungt och stressigt. Ville inte ens gå och plugga då det kändes att jag smet från något. Jag smet från väntandet.
Inget skytte denna gång heller, inte för någon av oss. Det var ju en av anledningarna till att vi inte skulle laga något för att vi skulle få skjuta, gå kurs och inventera.
Dagen efter blev det g-båt, det är kul, så kul så att jag somnade. Inte av utmattning utan av att jag inte har gjort något.
Blev hämtade av vår instruktör, som inte hade något uppgift till oss eftersom han fått veta om det 2 dagar inne och inte visste inte vad han skulle lära oss.
Lunch och sen upp till förrådet för att börja inventera, flytta och märka.
Hittade iso från förra övningen, mögliga. Kul! Sen ner och vänta på maten som bilkåren hade lite svårt att leverera. Jesper är alltid en stämningshöjare, kul att få se honom lite i action.

Det var att sitta och lyssna på hur de pratar, går omkring och slår sig på magen. Går nästan upp i taket för att maten är slut fast runt omkring dem finns det mat. Ingen behöver gå hungrig. Bullar, godis, frukt och bröd i överflöd och ändå den där klagan.
Blir helt mat och blundar, är det här sant?
Körde förådet hela helgen, diskade på berga, körde truck och lyssnade på soul, sov 9h per natt i säng och åt varm mat. Jag hade det bra, för bra för att det var krig.

På lördagen började det värsta, blev uppläxad av ett sjukvårdsbefäl, han ville berätta för mig hur man serverade. Någon hygien grupp skulle komma och dömma ut allt för det var skitigt, äckligt och inte säkert. Oj, här blev det smör så man halkade omkring i korridorerna. Alla skulle se till att det blir bättre och det var alkogel.
Visst hygien är viktigt men man måste också se det i kontrast med vad man ska göra. Man kan aldrig ha ett 100% säkert kök, tyvärr.
Istället för att fråga oss så frågade de sjukvårdsbefälet om mathanteringen, mkt spännande. Han kunde inte mkt. Höll käften med stängdmun och funderade på rutinerna som inte fungerande. På hur mkt pengar de kastar i sjön och hur trött jag va på att ha lite att göra.
På Söndagen tog maten slut, 2 pers fick inte utan åt grönpåse. Behövde ni det?  Antagligen inte. Det fanns hur mkt som helt kvar från frukostar och kvällsmål!!! Men nej, vi äter nytt och kasserar sånt som är ätbart. Och på det, kokosbollar, tårta, bullar, godis. Det tar aldrig slut, detta svullande!

Om vi hamnar i krig vet jag vilka som kommer må sämst pga socker och kafferansonering. Hur tacklar de ett problem utan en bulle på 24h? Vi fick socker till naturell youghurt, det är sjukligt.
Man äter sig till döds, till sjukdomar och ingen tänker på det, bara slickar på fingarna och tar en till, GOTT!.

Man får fira och slå sig själv på axeln om man gör något bra, men i hönshuset var det inte mkt som var bra. Inte som vi såg, vi såg och vi väntade. Vi var inte en del av det som vi borde varit en del av. Det var rörigt, icke ansvarstagande och vuxna människor som leker och äter kakor.
Energi läggs på fel saker, jag säger inte att jag kan lösa det men i den här bubblan var man mkt lite självkritiskt. Det var ett fall av groupthink av värsta sort.
Och slöseri och överflöd när andra som jobbar och sliter får en kexchoklad och blir glada och gör ett bra jobb. Medan de som rör till allt äter tårta och bakar så smöret rinner i korridorerna.
Jag var arg och förbannad, jag är röd och det står jag för, de som åt åt mer än de förtjänade för att de var högt uppe, inte för att de gjort rätt för sig. Detta slöseri gjorde mig nästan gråtfärdig.

Om du är högre upp en mig i en hirarki kommer du ändå få jobba för att få min respekt. Bara för att jag är ung och basse så kan jag vissa saker så mkt bättre än dig. Läxa inte upp mig bara för att du kan. Det funkar inte så i riktiga världen, utan den jackan med graderna är du inget. Vi är lika, jag ser det, du blundar för du är i en bubbla.
Respekt är något man förtjänar och inte bara får.
Ingen får respekt av mig genom att låta mig vänta.
Jag vill aldrig bli vuxen!