Å det känns bra, jävligt bra.
Så tack mina underbara kära vänner för allt det stöd och stöttning jag fått av er när det kändes som pissigast. När sommaren var som mörkast, så är hopp det sista som lämnar människan.
Kanske inte detta hoppet att allt ska fungera men att i alla gråt, i alla tvivel och all rädsla så finns det alltid ljus som får en att leva och andas. Mitt Ljus är ni och det är det enda jag behöver för att överleva... Jag är er evigt tacksamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar