Tillsammans är man mindre ensam

Vissa dagar borde man bara gå och lägga sig,skit i allt och bara sova bort hela dagen. Så känns det när man ska ut i Stockholmstrafiken, allt står stilla och det är -22. Jag måste ut, jag måste gå 30min för att komma till bussen,morgon är vacker och det är jävligt kallt. Det kommer ta en evighet att komma till Eriksdal,jag har 1,30 tillgodo. Jag struntar i 2 bussar väl i Norra Sköndal, jag orkar inte stå.
När väl nästa 807 kommer så sitter Matilda där och allt blev så mkt bättre, kan det vara ödet? Att kunna skoja och skratta när man egentligen är sur och trött är fantastiskt. Hon är en fantastisk människa som jag har delat många bussturer och väntande har vi delat tillsammans och det känns lite tråkigt att det inte blir så ofta nu för tiden.

Hittade denna fina från i somras, som en romantisk tavla, Vackra Matilda. Tack för morgonen och hoppas att du inte kom allt för sent till jobbet.

Tillsammans med dig är jag mindre ensam.

Jag har fått behinneproblem och efter ett smärtsamt besök hos Dan i onsdags såg mina ben ut så här, som ett riktiga krigar ben från Xena-krigarprinssesan. Jag jobbar sakta men säkert med rehab program och jag borde köpa stabila Mongolid Sandaler som kära Boman skulle ha sagt.
Men det blir om jag får någon lön i fortsättningen...