Efter en spännande men något stressig dag på Uni åkte jag till e-dal för att träna med Syrran. Grupp träning stod på schemat och det var första gången på super länge, tror jag inte kört spinning sedan powerhouse glansdagar. 75min bodypump och sen 30min spinning.
In i lilla salen,massa stänger och madrasser, upp och kör till musik. Bränner i kroppen och kroppen blir så trött att den slutar fungera. Pepp från instruktör, svaga armar, svaga ben, svårt att andas. Plocka undan, upp på cykeln, svettas, stå upp,sitt ner, önska önska önska. 4 min kvar på låten,bara att köra järnet, pressa ut det sista, nära döden uppleverser. Äntligen klara, stretch, torka av cyklarna, gå darrigt ner för trappan.
Lika mkt som det är fantastiskt kul att köra gruppträning så är det så sjukt jobbigt. Du vill inte vara sämre än någon annan i rummet och därför ger du det lilla extra som resulterar i att du tror att du ska dö. Du blir så sjukt trött men så sjukt nöjd när du klarat det. Det är en tillfredsställelse som du inte kan känna någon annanstans.
Som Sixten Jernberg (tror det var han annars var det en annan gammal skidåkare) sa:
- "Hur det känns att åka skidor? - Det är som att dö hela tiden, du kan hälsa alla det."
Och det är träning, det är att utmana sig själv,komma ur myszonen och få döden känslorna. De som säger att de gillar att träna, de har en blockering i det systemet, de kan pressa sig lite mer och lite längre. För massan är det inte träningen som är det roliga, det är efteråt, när man känner att man åstadkommit något som man är nöjd med.
Idag på schemat står löpträning, välkomsdag på uni, kanske köpa skor,hämta ut csn hos swedbank och ikväll plugga lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar