Hybris drabbas av Nemesis

Så denna vackra söndag spenderades på Berga med Gurra,Johan och Jesper. Det bästa vädret för 5kamps träning,strålande sol,lätt vind och underbar utsikt.
Hinderbana och sjömanskap stod på schemat och något nervös med vid gått mod beträdde jag hinderbanan,det hade ju gått bra förra gången(i september). Men ju närmare hindren vi kom och ju högra de blev började min övermodiga hjärna tänka. Så jag började fega ur,hinder efter hinder. Maska mig igenom för att inte ramla och skada mig eller dö.
Ut på höga hindret kom vi tillslut och där drabbades jag lite av panik,att ligga på vajern 5m upp och en puls som sakta börjar närma sig 180slag och en hjärna som säger,"du kommer att dö,om du faller då dör du".

Men självklart gör min kropp allt för att inte falla och min hjärna gör allt för att jag ska komma ner,efter mkt prat och förklarande kom jag ner,klättrande och lättad. Fegade även ur på dubbel hindret där jag inte vågade kasta mig ut eller hoppa ner ordentligt. På tunnan,gång hindret och irlänska bordet. Så det var inte mycket jag gjorde rätt.

Sen ner till sjömanskapet, där traglade jag med den jävla pålsteken och efter mycket visande och min cp vänsterhet gjorde allt lite svårare(eller så är det bara jag som är riktigt korkad)så klarade jag den. Den blev det lite rodd och tiden rann iväg och kl var 12.30.

Så efter ha varit i nynäs med farfar och pappa(jag körde bil dit och tillbaka) och hälsat på farmors grav så är jag hemma igen. Och det känns verkligen som jag har drabbats av gudarnas förbannelse, jag är rädd fast det inte är farligt. Bara för att jag var duktig i september trodde jag att allt skulle va en dans på rosor,men icke. Min hjärna är mitt största fiende just nu.

Förhoppningsvis blir det Berga träning nästa vecka,då får jag ta och samla ihop mig,för jag vill inte bli ihågkommen som den fega stackaren med cp hand och tröghuvud.

(Tack till coach Gustav för alla råd och ditt tålamod med mig idag,om jag själv hade varit min egen coach hade jag gått ifrån mig själv på högahindret(och alla de andra också) och sagt,ner kommer man alltid. Tack för att du inte är jag!)