Det måste ha varit det bästa som hänt mig på väldigt väldigt länge. För jag tror inte att mitt lilla kaninhjärta inte hade klarat så mycket mer.
Stress, allt var bara stress och jag hann aldrig göra något riktigt riktigt klart.
Stress över att resorna inte skulle bli av och hur mycket jobb som måste bli gjort innan resorna kunde bli av.
Mina största oros moment:
- Ska jag kunna få mitt visum klart innan jag åker till Ghana?
- Hinner jag vaccinera mig nu fast jag blivit sjuk?
- Hur ska det bli med Ghana flyg?
- Kommer jag med till Minilumpen i Ronneby v.12?
- Varför svarar aldrig lottakåren när jag måste få tag i dem?
- När ska jag hinna träna?
- Ska jag hinna fixa allt innan jag åker till NY och Ghana?
Allt detta får bara min mage att bli en storklump och jag vill inte falla på målsnöret för någon under vägensgång inte har gjort det de skulle. Marginalerna är hela tiden för SMÅ för att man ska göra något fel.
Saker nu som får min mage och hjärta att må bättre:
- Om jag skickar visumet när jag kommer hem från NY borde det ordna sig.
- har fått antagningen till Ronneby så jag kommer med.
- Jag har bytt lottakår till en mkt bättre.
- Jag får börja träna när jag är frisk igen och kan börja träna mornar
- Jag har varit på ett FM läger och det var riktigt jävla skoj
- Ska försöka leva lite mer mañana mañana
- Ska boka flygen på Sön och Måndag
- Ska försöka vaccinera mig på måndag
Som mina vänner säger så ordnar sig allting och det gör det verkligen men jag tror alltid att jag måste vara den som ser till att allt ordnar sig. Jag har haft tillräckligt med bakslag nu,snälla kan inte allt försöka rulla lite i min väg iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar