Kära Munsår,kan du inte bara dö

Nä! nu får det vara nog,med snart en vecka har jag gått med min böld på överläppen.
Det ser inte smakfullt ut och jag får inga pussar,det här suger!
Det måste vara Nemesis,men jag förstår inte varför...

Kanske igen?

Har precis pratat med Syrran,både om ditten och datten och sedan om min Afrika resa om mindre än 2veckor. Hon tycker absolut att jag ska färga håret svart igen för att inte få så mycket uppmärksamhet...
Kanske är sant att det vore bra att göra det,men är lite emot att gå i 1,5år och vänta på att bli blond igen...men det kanske är värt det. Jag vet inte,men jag tror inte Afrika(detta fallet Ghana) är så farligt och jobbigt som de säger. Men kanske gör det för att lugna er här hemma,man kan ju alltid färga tillbaka.
Gillar det här kortet, taget strax efter jag färgade håret 2006?Ett riktigt egokort och jag försöker se cool ut. NU tycker jag mest att jag ser naken ut,väldigt blek och döda fiskögon,ingen topmodell inte. Allting faller på gamla flickrummet i Vendelsö med gossedjur i sängen och väldigt stökigt golv, Inte så coolt.

Om du hade varit man,då hade jag friat

Efter en tuffnatt vaknade vi alla tre i mina och Karins lilla säng,eftersom vi inte vågade sätta på vårat expolsivfarliga element så frös vi lite. Idag stod shopping på schemat,Boman lämnade oss tyvärr vid Union Square. Hennes väska vägade för mkt med riskakor och godis.

Karin och jag gjorde Union Square från topp till tå. Sexiga skor med lite klack och en lång lång tid spenderades på forever 21,fantastisk affär!

Efter shoppandet och mat på Wholefood började klockan bli ganska mkt. På väg hem mot 96st så åkte vi upp i Empirestatebuilding,vi hade fått tips att man såg bäst när det var mörkt. Så när kvällen började närma sig ca kl 17.00 och vi var i krockarna så bestämde vi oss att åka upp. Likt boskap skyfflades vi runt bland andra turister och alla som jobbade där flörtade vilt med Karin,men hon var döv och hörde ingenting.

Så högt uppe,så bleka vi är i ansiktet,bästa fröken Karin reskamrat och jag.

Om du hade varit min man,då hade jag friat till dig. Jag sa det till Karin,det var svårt att inte bli kär när man stod där uppe och såg allt de vackra. Någon gång vill jag dela det med dig Mr R.

Efter vi stått där och frusit och blivit romantiska var det dags att åka ner. Som tur var fick jag och Karin en egen hiss ner 86våningar,man kände tygnskraften dra i en och locken för öronen. Det var en kul resa!

Vi hade jätte mycket tid för flams och trams

Här var nog nästan den enda gången på hela resan som Karin hörde något som jag inte hörde. Man fick tydligen inte fotografera här,det var bara för de som hade betalat dyra pengar för "ful-thailandskort-som-de-tog-när-man-gick-av-båtenkort-och-satt-ful-snäckram-runt. I detta fall var det självklart ett kort med Empire i bakgrunden,men något sånt turistit ville vi inte ha!

Vid Time Square,så stort så mkt ljus!

Självklart var Karin där också!

Sen var det dags för middag,armarna var tunga av shopping och blodsockret lågt. Vi hittade en liten Italienskresturang precis vid TS,Perfect!

Men ack så det kan bli,tydligen hade Cruella de Ville öppnat en restaurang där och helvetet bröt löst.

Hon började med varma Italienska ord,Mamma mia! Sen beställning där hon prompt försökte truga på oss Veggie lasanga,varken jag eller Karin var intresserade

Karin fick in sin pizza som hon till och med pekat ut och bad att få en slice av.

Häxan gav henne självklart 2bitar och tyckte Karin kunde äta upp båda för det är ju så lite mat.

Men Karin gav sig inte så hon fick lämna den överblivna biten till några släktingar som fick aggera avfallskvarnar.

Hon lämnar biten med -Din vegitariska lasange kommer snart.

Jag kollar på Karin och börjar nästan koka,hur fräck får man vara?

Så då kommer den,Lasangen från helvetet (det måste varit något fel på den,annars hade hon aldrig pratat så mkt om den tänker jag) och står på mig.

Jag vill ha min pasta med tomater,hon ser oförstående ut,sur och irriterad och hämtar menyn och jag får peka på min rätt som kommer ut knappt 10min senare.

Veglasangen fick hennes släktingar och nya kunder kommer att vara Mamma Mia mot och tvinga på Veglasangen.

Tyvärr gav vi henne dricks,Men hon förtjänade det inte!

På resande fot igen

Har nog börjat få lite resfeber igen,har lite svårt att sova.
Om 2 timmar går mitt tåg mot Ronneby, där jag ska ner och göra "mini-lumpen".
Trodde dock aldrig att jag skulle ha något med försvarsmakten att göra,men tji fick jag!
Har packa nästan allt,druckit äckligt kolera vaccin och måste nu vänta 1 vecka innan jag får ta nästa dos,skönt!
Känns lite jobbigt att bara packa ur,tvätta och sedan packa ner igen. Men det är ju mitt val...
Skriver igen när jag kommer tillbaka,ta vara på er så länge och önska mig lycka till!

En VIP kväll med fröken Boman

Men kvällen börjar ju inte med fest,vi vaknade tidigt runt kl 6 men läste och planerade veckan innan vi gick upp. Frukost köpte vi i ett bageri och började gå mot Central Park .

Karin under en skylt
Nja,så varmt var det inte,kanske runt 10+ så efter kortet fick jag sätta på mig tröjan igen. Vi åt frukost och såg på joggare och njöt av den strålande solen.

Runt om i parken fanns det bänkar med en text eller en dikt på. Som att rista in ett namn på den man älskar i ett träd kunde man nu tydligen skriva det på en bänk. Sorg,saknad och kärlek handlade de flesta texterna om.

John Lennons, Strawberryfield som vi hade lite svårt att hitta. Central Park är ju så stort! En minnes plats som planerades av Yoko Ono. Vackert och fridfullt.
Jag och Karin framför en av alla dessa sjöar som finns i parken.

Skulle bli en bild i rörelse,men jag hade lite svårt att lämna marken. Jag vid den stora fontänen i Central park.

En stor och vacker katolskkyrka St Patricks Cathedral. De hade bön när vi var där,man kände sig som en hedning.

Sen kom hon,yrvädret från Longisland bästa fröken Boman! Det blev middag på samma ställe som kvällen innan,bara lite längre upp på gatan. Bättre Burgare och Amanda blev nästan bortrövad av våran mexikanske servitör. Tillbaka på rummet med polska fulvodkan blandades det drinkar,sminkades och plattades hår. Manda njöt av sitt svenska lösviktsgodis och riskakor som blivit in smugglat av mig. När vi var glada och klara begav vi oss till Webster Hall där en av Mandas ryskavänner skulle fixa in oss. Före i kön kom vi, och plats vid deras drinkbord och sen började kvällen:

Det var DJ kväll och indianen var det stora numret,galet mkt folk och odansvänlig musik(kände nog igen en låt) men jävligt kul.

Karin med hennes dejt för kvällen :P

Fotograften Arthurs tjej,Manda,jag och Karin

Efter mkt dans,smygandes till toan där en kvinna jobbade med att sälja smågodis och ge en papper att torka händerna på. Folk dansade i Ohio kläder och man kunde tydligen också gå ut i mjuksbyxor. Fantastiskt!Manda fick ont i fötterna och jag och Karin var fortfarande trötta så vi fick skjuts hem av Arthurs kollega. Nice! Vi fick en helkväll,allt fixat och allt betalat och vi kände dem inte ens, Tack Manda för en oförglömligkväll och dina braiga kontakter:)

Vi åkte hem,åt chips,drack juice och kollade på Tv-shop sen somnade vi trötta och glada 3 personer i våran lilla 120säng.

Välkommen till det "Stora äpplet"

Vi började i god tid, jag och fröken Karin något som nästan blev vårat signum under hela resan.

In-checkade och klara på Arlanda nästan 2timmar innan planet skulle gå. Sov mestadels av resan till Düsseldorf där väntan blev ca 2timmar,hungriga och lite sura över den dyra maten. Så vi väntade tills vi gick ombord på planet där vi blev väl behandlade. Massa att dricka och mat och vara servetter,vi läste på om New York,sov och såg en dålig film om kvinnor i New York som handlade om ingenting.

Vi landade på Newark runt 14tiden,fick gå igenom visum och passkontroller,vänta på väskor och leta reda på bussen som tog oss till Grand Central. Något omtöcknade klev vi av,hittade en information,fick metrokort av ett par som skulle gå och tåg 1ans tåg uptown till 96th street.

Vi bodde på 95st,hittade vårt hotell som liknade något som fick mig att tänka på Rave. Orange,rosa,blåa och gröna väggar,heltäckningsmattor och dåligt belysning,vajert här ska vi bo!

Karin på våran säng i vårat spartanska rum.

Nu var nästa fråga,vart ska vi äta? Vi var båda trötta och hade nog mest velat gått och lagt oss men vi lämnade väskorna på rummet och gick upp till Brodway. Hittade en Metro dinner,åt hamburgare som var blodig och drack vatten som smakade klor. kl 20.30 somnade jag och Karin av utmaning och och jetlagning. Välkommen till storstan!

Tillbaka från en dröm

Igår kom jag hem,kan knappt fatta att jag varit borta. Men allt om resan kommer i senare inlägg.
Min käre far mötte mig på Centralen och sen åkte vi på ett "välkommen hem" tåg. Första stoppet blev hos Mormor och Morfar för mat och fika med pappa och farfar. Sedan kom kära Mamma förbi och vi hann prata lite innan vi åkte och hälsade på Syrran på jobbet och sista stoppet blev hem till Bästa Rickard som väntade med blommer. Vad jag har saknat er alla!
Lite matlagning och duschande av flygdammet somnade jag kl 20.30 uttröttad och hostande. Det är skönt att vara hemma.
Hela fredagen har jag varit Jetlagad och känner mig sjuk. Men var "tvungen" att sitta i kö till U2 biljetter till i sommar och hurra,vi fick 2 till ståplats. Hoppas hoppas att jag kan gå med kära syster,det vore grymt!!
Sedan har jag även hunnit med att ringt runt och varit arg på olika företag,handlat,sovit samt hämtat ett paket från Sollentunalottakår. De är så snälla,har fått ett "survier-kit" till Totalförsvarsutbildningen jag åker till imorgon. Är bara hemma och packar väskan.
Hela USA resan känns som en dröm,vilket det skulle kunna varit om jag inte haft så mycket att packa upp.